Vips så blev det liv av Bob Hansson
"Hans tajmning är slagrutesäker, hjärtat stort nog för hela mänskligheten. ... Men framför allt är det förmågan att betrakta svaghet som styrka som berör. Boken snubblar fram till nirvana. Det är lite som att se Gunnar Papphammar återfödas i lungi och sandaler. Jösses , Amalia. Peace, Bob." skrev Aris Fioretos, Dagens Nyheter
"Detta är hans främsta litterära verk." skrev Jan Karlsson, Kristianstadsbladet
"Bob Hanssons nya roman är bitvis lika oemotståndlig som hans tevepersonlighet. När känslosamhet och ironi möts till en fräsande brygd, alldeles osökt och utan förklaringar, är det allra bäst – det är djärv litteratur och modern romantik." skrev Kajsa Öberg i GP
"Det är en delvis hisnande färd Hansson tar oss med på, där dråpligheterna står som spön i backen men där det farsartade ofta helt plötsligt vänds till sin motsats.
Det svänger gott om Hansson." Eva Dandanelle, Skånskan
"Hanssons språk flyter lätt som blomblad på vatten och ibland kommer författarens bakgrund som poet väl till pass. Formuleringar som ”Liv tar tid att uppfinna. Men inte lång tid att makulera” eller ”Det är tur att man är poet (…)så lider man i alla fall inte i onödan” är fina." skrev Fredrik Borneskans, Katrineholms-Kuriren
Läs och njut! skrev Jakob Carlander, Östagöta-Correspondenten
"Lättläst och engagerande. Man rycks med av entusiastiska Hanssons tro på livet." Magnus Dahlerus, BTJ