Ordfront

Kan du säga schibbolet? Marjaneh Bakhtiari

"I ”Kan du säga schibbolet” märks samma genomskådande och humoristiska blick på samtiden som i debutromanen, ”Kalla det vad fan du vill”. Samma absoluta gehör för språkets identitetsskapande nyanser, samma förmåga att i några få snabba drag fånga en människas personlighet, samma mångförgrenade persongalleri. Men om debuten kunde beskrivas som en serie löst hopknutna scener är den nya romanen betydligt mer intrigbunden – även om den precis som föregångaren med fördel kan läsas som ett slags litterär sitcom."
DN 081028

"”Kan du säga schibbolet?” är en ovanlig kombination av underhållningsroman och debattstoff. Jo, visst månglas det ut horder av deckare som talar om att trafficking är hemskt, livspusslet jobbigt och samhället skit. Men det är sällan en fråga verkligen stöts och blöts, vrids och vänds, tuggas om och spottas ut så här utan förenklingar. Samtidigt som läsaren faktiskt har roligt.

Bakhtiari levererar inga svar, inga lösningar, desto mer frågor och tvivel. Slår man igen boken klokare? Nja, men i alla fall många goda skratt rikare. Och med en massa tankar surrande i huvudet."
HD081028

"För det är få författare som lyckas teckna så levande porträtt av människor, vars enda uppgift i berättandet är att illustrera olika samhällsgrupper. Persongalleriet i romanen består nämligen rakt igenom av tydliga representanter för olika fraktioner i integrationsdebatten och med bara ett uns mindre av stilistisk skärpa och klarsynthet skulle romanen ha havererat i stereotyp slätstrukenhet. Men Bahktiari har den fingertoppskänsla som krävs för att kunna ta ner konflikter mellan samhällsgrupper på individnivå och hon visar övertygande att hur mycket vi än försöker placera varandra i grupper som invandrare, blattar, svennar, rasister, så raseras alla kategoriseringar när riktiga möten sker - som när Mehrdad hamnar på en akutmottagning tillsammans med sin motpart från mångkulturdebatten."
Västerbottens-Kuriren 081028

"Hon kan inte se en schablon utan att kolla stämpeln i botten, hon kan inte se en färdig formel utan att ställa upp motformler.Och vad som är ännu bättre: Hon har inga patentlösningar på problemen, hon nöjer sig med att ge motsättningarna gestalt – låt vara i lätt karikerad form – och att låta dem stötas och blötas för läsaren själv att begrunda."
Expressen 081028

"Bäst benämns nog Bakhtiaris berättelse som en satir över samtida integrationsdebatt. Gruvligt kul är till exempel kapitlet med en ung ursvenska som föreläser om pepp-projektet "Blattar med pattar", och naturligtvis hamnar i strid om begreppen med en debattrutinerad, invandrad högskolelärare, som tror på entreprenörskap och ta-dig-i-kragen."
G-P 081028 

"Marjaneh Bakhtiari punkterar enfaldiga mångfaldsargument och visar på ihåligheten i förenklade sanningar om makt, kultur och identitet. Det är träffande och skarpt, på gränsen till kallt i sin skoningslösa drift med all denna dumhet. Men kylan övervinns med romanfigurer som fördjupas bortom karikatyrens klyschor och blir levande."
Aftonbladet 081030

"Med pigg blick och humor låter hon familjen utveckla olika frågor och det är en ömsint, men med heta frågor. Det är tankegångar om svenskar och invandrare som tänker fel. Vi är låsta i ”vi och dom”.
En bra och underhållande ­satir."
Dagbladet 08110

"Marjaneh skriver lika drastiskt, roligt och inlevelsefullt som tidigare. Men svärtan är tydligare här, de sorgsna stråken fler."
Kommunalarbetaren 081120

"Författaren Bakhtiari sätter sig inte i någon tevesoffa och representerar invandrare som grupp, som pappan Mehrdad i nya boken gör, hon skriver en till roman istället. Det är ett effektfullt sätt att illustrera hur olika man kan se på integration och identitet. /.../
Vad Bakhtiari gör istället för att konstruera en generell invandraridentitet är att gestalta människor och relationer på ett mer allmänmänskligt sätt. Det finns gott om igenkänningsmöjligheter som inte bygger på kultur när den definieras utifrån språk, religion och ursprung utan istället på kultur, om den definieras utifrån ålder, kön eller klass. Det är busschauffören Åke ett fint exempel på."
Borås Tidning 081223