Ordfronts demokratipris 2004
För en tid sedan diskuterade demokratiprisjuryn lite fritt om vad man kunde kalla civilkurage och vad det egentligen innebar. De flesta av oss var eniga om att civilkurage innebar att man stod upp för en sak, trots att man själv hade något att förlora. I värsta fall, sitt eller nära anhörigas liv. I »bästa« fall, riskerar man att göra sig obekväm antingen i sin yrkesroll eller i det sammanhang där man verkar. Men att man ändå stod fast vid sitt ställningstagande därför att man är övertygad om att den uppfattning man företräder är den enda rätta.
Kan då vilken kamp som helst vara bevis på civilkurage? Blir inte viss envishet snarare ett slags rättshaveri? Självklart. Det ligger i betraktarens öga.
Betraktat ur Ordfrontska ögon anser vi att årets pristagare av Demokratipriset visat civilkurage på flera sätt. Det krävs moral att våga ta ställning mot våld och förtryck, men det krävs mod att göra det under hot och med vetskapen om att ställningstagandet innebär enorma livsomställningar.
Ett sådant mod visade Breen Atroshi när hon valde att vittna mot medlemmar i sin egen familj. Breen Atroshi lever idag under hot och med skyddad identitet. Trots att hon visste att detta skulle ske valde hon att vittna mot sin far och bror som var misstänkta för mordet på hennes syster Pela Atroshi.
Mod och moral från enskilda vittnen eller offer skulle emellertid inte räcka om inte samhället förmår att bemöta det personliga risktagandet på rätt och tryggt sätt. Sedan ett antal år tillbaka ägnar Kickis Åhre Älgamo, kriminalinspektör, mer än bara sin arbetstid både åt att rädda liv och samtidigt sprida kunskap till myndigheter om vad så kallat hedersrelaterat våld är och inte är. Hon lyckas dessutom att lyfta fram problemet utan att vare sig förringa det eller göra det till en etnisk företeelse.
Under de senaste åren har begreppet hederskulturer diskuterats från olika utgångspunkter. Heder har i den diskussionen degenererats till något helt annat än dess egentliga betydelse. Många har känt sig kallade att lyfta frågan om så kallat hedersvåld. En del konfrontatoriskt och otåligt, en del kommunikativt, avvaktande. Oavsett arbetsmetod är vi är övertygade om att samtliga grupper har ett starkt engagemang om att lyfta fram det våld som drabbar enskilda därför att de valt ett annorlunda levnadssätt.
Våld och förtryck i alla dess former är ett stort hot mot demokratin och förhindrar effektivt utövandet av offrens mänskliga rättigheter. Därför behöver vi människor som vågar ta ställning mot våldet trots att det innebär stora uppoffringar för dem själva. Och vi behöver ett samhälle där ansvariga klarar av att identifiera problemet och ta ansvar för att motverka det.
Därför har vi valt att ge årets Demokratipris till Kickis Åhre Älgamo och Breen Atroshi.
Demokratiprisjuryn har bestått av Matts Nilsson, Elsa Walter och Anna Wigenmark.