Pelle Andersson om Bonniers köp av Pocketshop
Bonniers kväver nytänkande
En monopolliknande situation är alltid odemokratisk och hotfull. I och med sitt köp av Pocketshop förstärker Bonniers sin makt över våra tankar på ett mycket oroväckande sätt. Det finns snart inte en enda offentligt tänkt tanke som inte på något sätt passerar Bonniers kassaapparater och sorteringssystem – och alla som ingår i arbetet med en bok, en tidning eller en film måste betala en grindslant till Bonniers om vi överhuvudtaget vill att någon ska läsa, bläddra eller titta.
Låt mig göra det enkelt och följa en boks väg genom det vi kallar media- och försäljningssystemet. Låt oss kalla författaren P och låt oss säga att han skrivit en roman. Boken kommer ut – den ska recenseras eller pratas om i morgonsofforna. Två av Sveriges största dagstidningar (plus en uppsjö landsortstidningar och magasin) ägs av Bonniers – så P får recensioner i många tidningar och sitter i morgonsoffan i TV4 (ägs av Bonniers).
Boken får en fin placering samma morgon på internetbokhandeln Adlibris (som också ägs av Bonniers). Den kommer ut som e-bok och läggs upp hos Elib, den enda distributören till bokhandel och bibliotek (som ägs av Bonniers och de andra stora förlagen) och lånas ut flitigt. Försäljningen har börjat så bra att boken också går att sälja in till ICA och andra varuhus genom Pocketgrossisten - den ena av de två varuhusdistributörerna (som ägs av Bonniers). Eftersom boken säljer bra hör snart ett filmbolag av sig – Svensk Filmindustri (som ägs av Bonniers). Den överblivna upplagan av den inbundna boken kan också säljas billigt på Rusta (där Bonniers har ensamrätt på bokförsäljning). Boken blir självklart pocket och distribueras återigen av Pocketgrossisten till varuhusen och till Pocketshop en av få oberoende framgångsrika bokhandlare som nu alltså köpts av Bonniers.
Och så här rullar det på.
Denna saga ur livet gäller såväl för böcker utgivna på Albert Bonniers förlag, Forum, W&W och andra Bonnierförlag som böcker utgivna på mellanstora oberoende förlag som Ordfront, Brombergs, Lind&Co, Leopard, Alfabeta eller på mindre förlag – det stötande är att vi på dessa andra förlag hela tiden måste avhända oss ett tionde samt en hel del information till samma koncern som vi konkurrerar med om de bästa författarskapen.
Adlibris, Pocketgrossisten, Elib och nu Pocketshop säljer våra böcker och de vet allt om våra upplagor - och om våra kunder: var de bor, hur gamla de är och vilket kön de har. Dessutom kräver alla återförsäljare rabatter. Rabatter som i vårt fall innebär minskade inkomster, men som i Bonniers fall inte har någon betydelse – pengarna valsar ju bara runt inom koncernen.
Men det allra allvarligaste med detta som kallas vertikal integration – att ett och samma företag äger både produktions-, distributions- och återförsäljarled - är att det konserverar marknaden.
Vi har sett det på den uteblivna e-boksutvecklingen i Sverige. I dag har Bonniers och KF-Media ett försprång på framförallt logistiksidan. Adlibris och Bokus är bäst på att ta emot en order och snabbt se till att kunden får en pappersbok i handen. E-boken sätter Bonniers och KF på pottan – det finns andra företag som är oerhört mycket bättre på att tillhandahålla digitala tjänster och produkter.
Därför har utvecklingen på e-bokssidan i Sverige varit extremt trög, och de försök som KF och Bonniers gjort får betraktas som misslyckanden. De blockerar också genom e-boksdistributören Elib den spirande e-boksmarknaden och ser till att inget händer – därför har vi på Ordfront hittills valt att avstå från distribution via Elib. Detta har i sin tur lett till att vi endast säljer våra e-böcker via Apple, Kobo, Overdrive och vår egen hemsida – vi hoppas snart ro i hamn våra egna avtal med Adlibris och Dito, men har ingen biblioteksdistribution om vi inte väljer Elib.
Denna konserverande effekt leder också till en försiktighet i övrigt på marknaden – det är lättare att sälja mer av det som redan går bra.
Därför prövas inget nytt och vi undrar alla över till exempel var all översatt litteratur tagit vägen… Det är alltså inte så att den som det går bra för och som har mycket pengar och som kontrollerar hela kedjan på något sätt prövar nya vägar och släpper loss en våldsam kreativtet – nej, maskinen är inte byggd för det. Maskinen är byggd för likvärdiga produkter som i förädlingsmaskinen generar än mer pengar – och då är det säkrast och mest effektivt att sälja mer av samma.
Då framstår den återkommande deckarhjälten i 10-boksvarianten som en match-in-heaven för Handels-utbildade förlagsmänniskor, direkt jämförbart med kvällstidningarnas bantningslöp efter jul och inför sommaren. Därmed inte sagt att deckarserier om 10 böcker inte kan vara ruskigt bra eller att bantningstipsen inte fungerar.
Den bristande konkurrensen och den vertikala integrationen leder till en trist bokmarknad där fegheten brer ut sig. Det gör mig förbannad.
Och min ilska riktas omedelbart mot Bonniers. Men ganska snart inser jag att de spelar efter de spelregler som staten och i förlängningen vi alla gett dem.
Vi vill tydligen ha en råkapitalistisk bokmarknad – där pengar är allt som räknas. Tydligen oroas inte borgerliga eller socialdemokratiska politiker över hur ett företag på detta sätt tjänar pengar på alla andra aktörer och kontrollerar en hel bransch.
Som författare och förläggare är ju det fria ordet det vackraste jag vet. Men numera skulle jag vilja se ett befriat ord – befriat från den vertikala integrationens tyranni. Ett befriat ord som lever i kraft av sig självt och inte i kraft av hur många led i kedjan från idé till läsare som förlagskoncernen där jag publicerar mig äger.
Pelle Andersson
VD/Förläggare Ordfront Förlag
(och en del av förlagsnätverket De oberoende)
Författare på Albert Bonniers Förlag
(Artikel publicerad i DN 5 maj 2012)