Aah, fan vad det är roligt att prata!
Fabian Göranson. Fabian Göranson. Vart man än vänder sig är han på något vis närvarande. Hans serier, hans illustrationer och även hans fysiska kropp skymtar förbi när man minst anar det. Nu i vår släpps Fabians debutalbum Gaskriget, en seriebok som skapades ur en resa, delvis i Frankrike och Schweiz men framför allt i Latinamerika, och fångar resandets väsen i dess sätt att vara i och utanför på en och samma gång. Boken är flyktig men självklar och hycklar inte med perspektiven.
Hur kom du på att du skulle fara iväg på en treårstripp?
Jag hade ingenting kvar att göra i Sverige, och jag tänkte att om man åker ut länge och väl i världen så kommer man på hur man gör.
Var boken ett syfte med resan?
Nej, men ett syfte med resan var däremot att få saker att göra serier om.
Hur beskriver du boken?
Alltså, Gaskriget har presenterats lite som en aktivistmanual, och det är det väl lite grann, men det är också ett underhållningsseriealbum. Det är ju en upptäcktsresa framför allt! Candide möter Che Guevara, det ska vara som seriernas Manu Chao. Parisresan och Latinamerikaresan gick ut på att jag inte hade någon koll.
Skulle du kalla Gaskriget för en politisk bok?
Alltså, många serier har ett politiskt tema och handlar om många saker som politiska aktivister borde vilja läsa om. Det skiljer sig från andra serier som brukar vara helt apolitiska, eller de är ofta feministiska, men inte geo-politiska.
På vilket sätt ska den bidraga till samhällsomvälvningen?
Det finns inga serier, eller för den delen övrig politisk konst, som kommer att få någon att ändra uppfattning, men däremot kan den stärka redan frälsta, men boken är ju inte smal och bara till för aktivister.
Vad menas med titeln Gaskriget?
Den syftar på upproret i Bolivia där presidenten försökte sälja ut landets naturgasresurser. Då ville folk inte vara med, så de gjorde uppror och slängde ut honom. Det finns hemskt mycket att berätta om det där som inte kommer fram i serien. Det kallades verkligen Gaskriget redan innan. Folkrörelserna delade ut flygblad innan och skrev att på måndag börjar Gaskriget. Huvudstaden La Paz var belägrad i två veckor så all mat tog slut. Tänk dig till exempel Stockholm belägrat och utan mat i två veckor…
Vad betyder bokdebuten för dig, är det en stor deal?
Jo, jag tror att det är en stor deal. Min gudmor säger att det är först när man gett ut en bok som man finns på riktigt och jag tror att den här blir min bästa bok hittills.
Vad är viktigt med en bok?
Man ska kunna ha den i knät och stryka den med sin handflata. Allt är viktigt med en bok, och allt är viktigt i alla andra aspekter av livet. Hur man pratar, hur man tar i hand, hur man drömmer… När man läser en seriebok ska det vara som att se på film. Man ska liksom falla in i den och glömma tid och rum. En seriebok är mer som en skiva med musik än en textbok. Man läser den och sen läser man om den och vissa stycken av den om och om igen, man ska kunna läsa den en gång i månaden. Första gången läser man den fort, men man får inte med allt utan måste gå tillbaka och läsa om allt man missar.
Man, ser ju dina grejer överallt nu för tiden. Hur lyckas du vara så produktiv?
Tjaa, idag har jag inte gjort någonting. Men jag har en buffert sedan åren i Latinamerika på sisådär hundra hundrafemtio sidor som aldrig varit publicerade. Och sen är det ju det att jag inte jobbar, att jag lever som en parasit, och tänker på serier gör jag jämt så jag jobbar ju alltid i huvudet.
Vad har du för inspirationskällor?
Inga. Om man tänker på inspiration så är det ju när man upplever saker när man läser andra serier. Frågan är felformulerad
Men frågan var ju inte vilka serier du blir inspirerad av…
Nej fan, det är sant. När folk frågar så,brukar de mena vilka andra serietecknare. Att resa är den största inspirationskällan man kan ha. Sen säger man ju att det bästa skapandet görs i ett av kaffe framtaget feberrus, och så har stora delar av albumet kommit fram. Det sägs att Balzac levde sina fem sista år enbart på kaffe. Lögner är förresten en av de största inspirationskällorna till boken. I Latinamerika mötte jag många människor som hade gjort lögner till en konstform och ljög ihop historier helt ogenerat.
Harold Pinter sa någonting om att man som författare måste förkasta sanningen och att man som medborgare måste sträva efter den, då den förvägras oss.
Anser du dig verka i någon tradition?
Jag anser att jag verkar i mötet mellan fransk mainstream och amerikansk underground-tradition, vilket det är rätt många som gör just nu. De franska Lapin-tecknarna som blivit vuxna, Joann Sfar, David B… Joann Sfar är min idol, det kan du skriva, han producerar mest av alla. Jag tror inte ens att han skissar, han ritar ett album från pärm till pärm utan att lyfta pennan. Han är chefen! Det finns två slags energier att jobba med, det finns sexualdrift och det finns dödsdrift. Gunnar Lundkvist till exempel, eller Åsa Grennvall, jobbar med dödsdriften och det sipprar ut få, koncentrerade, svarta serier som vatten. Jag, precis som Joann Sfar, jobbar med sexualdriften, libido, och producerar mindre koncentrerade serier som är lättare och fler.
Men om Gunnar Lundkvist och Åsa Grennvall är som vatten, hur är du?
Jag är jordelementet. Häst, jungfru, enhörning… (Fabian håller pekfingret ut från pannan som ett horn) Skillnaden mellan dödsdriften och sexualdriften är som skillnaden mellan att skjuta träffsäkert med en prickskyttekarbin och att skjuta med en kulspruta och hoppas att något skott träffar rätt. Liv Strömquist och Martin Kellerman ritar också med sexualdriften. Det handlar inte ett dugg om självömkan. Det måste vara penetrerande och omslutande på en och samma gång. Det måste vara som en sexakt, man ska inte veta vem som är vem… Aah, fan vad det är roligt att prata!