091028
Det finns inga skäl i världen att behålla ett så laddat och fördomsfullt ord som ”neger” i det svenska språket i dag. Absolut inga. ”Ska vi göra chokladbollar?” säger jag till mina barn. De vet inte ens vad negerbollar är.
Därför är det mycket märkligt att Astrid Lindgrens släktingar framhärdar i att låta ord som negerkung, negerprinsessa och negerbarn stå kvar i nyutgåvorna av Pippiböckerna som kom ut för ett par år sedan. Det är obetänksamt, ja rent av pinsamt faktiskt.
För att försvara sitt tilltag tvingades de peta in ett förord till läsaren i nyutgåvan av Pippi Långstrump. Där förklarar Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman varför man beslutat att behålla originaltexten. Jo, det handlar om att Astrid Lindgren skrev böckerna på 1940-talet då ordet "neger" var ett vedertaget ord. Lika vedertaget som ”skurlov och hembiträden, livstycken och fiskleverolja” – fenomen som är helt okända för barn nuförtiden. Sådant är ”inte så enkelt” att bara ändra, enligt Karin Nyman.
Hm. Kära Karin Nyman o co. Låt du fiskleverolja stå kvar. Det är inte speciellt stötande för någon. Men vad skulle det stå i stället för ”Min mamma är en ängel och min pappa är en negerkung”, undras det i förordet.
Tja. Vad sägs om att pappan kan få vara kung på en Söderhavsö? Skurlov och fiskleverolja har inget med saken att göra.
Pippiböckerna står sig alldeles utmärkt utan n-ordet.
Inlägg av Annika Hallman
( kommentarer 7 )
Hummern i hetvattnet
091026
Har inte mycket konst handlat om att plåga djur på senaste? I alla fall kändes det så förra veckan.
Pjäsen
”Ach, du lieber”
, hade premiär på Det Biovidenskabelige Fakultet i Köpenhamn.
Huvudrollsinnehavarna är sju grisar som
sedan späd ålder
specialtränats i
”uppförande och musikalitet
” vid
Nordsjællandske Griseakademi
. Nu är dom ett halvår gamla och redo för rampljuset. Men karriären blir kort.
Enligt SR:s Kulturnytt ska grisarna slaktas för att ätas upp av publiken efter sista föreställningen. En magstark protest, fast också rätt vardaglig.
I fredagens DN kunde man läsa om
Rodrigo Garcias verk
där en man slänger en levande hummer i kokande vatten, lagar hummer helt enkelt. Bara att det här djuret har en liten mikrofon på sig. Man hör hjärtat slå. Tortyr, menar vissa. Men det är ju så man gör med dom, säger Garcia till DN.
Har kanske
Garcias bläddrat i och inspirerats av den svenska folkhögskolekatalogen? Där hittar jag nämligen ett projekt i samma anda:
sommarkursen Hummer-akvarell på Kyrkeruds folkhögskola i Årjäng. Såhär: ”Helg i lyx och njutning: Akvarell, nyfångad hummer, skumpa, havsbastu. Vi målar humrarna både svarta/råa och röda/kokta innan vi frossar! Allt i professionell konstnärlig och gourmandisk vägledning. Mer njutning än ansträngning, men du får fina tips på blåsvarta och röda akvarellpigment och tekniker som räcker längre än hummern!”
Två olika infallsvinklar alltså. Men för hummern gör det ingen skillnad.
Den här hummern skulle kunna vara 60 år. Så gamla kan dom bli. Och dom inte hamnar
hos frossande akvarellkursare, vill säga
.
Läs mer:
Ach du lieber:
//www.kulturplakaten.dk/grise-indtager-dansk-teater/#
Rodrigo Garcias på
Perfect Performance: http://www.perfectperformance.se/
Inlägg av Anna Ringberg
( kommentarer 6 )
The International Day of Climate Action
091023
I morgon, den 24 oktober, är The International Day of Climate Action, ett initiativ från organisationen 350.org. Dagen är en väldig manifestation för att klimatförhandlingarna ska sätta 350 ppm som mål för högsta tillåtna koldioxidhalt i atmosfären. Runt om i världen kommer 4 000 aktioner av olika slag ske i minst 177 länder. I Stockholm hålls aktiviteterna i Kulturhuset. Närmare bestämt: Kulturhuset, Ekoteket och Studio 3, klockan 11-17. Gratis inträde!
Se det fullständiga programmet på Facebook.
Dagen är också en förberedelse inför klimatmötet i Köpenhamn. Alltså ett bra tillfälle att orientera sig om mötet, till och med vara med i klimatspelet som illustrerar ett genrep av mötet! Samtal om kulturens roll i klimatfrågan blir det också, bland annat.
På kvällen, med start klockan fem på Södra teatern, hålls ett musikmaraton för klimatet. Ane Brun är initiativtagare till detta 350 minuter långa arrangemang. Deltar gör bland andra Asha Ali, Robyn, Ane Brun, Louise Hoffsten, Promoe, Tomas Andersson Wij, Nina Ramsby, Benny Andersson, Elin Ruth Sigvardsson, Emil Jensen, Jaqee, Kristofer Åström, Loney, Dear, Nicolai Dunger, Deportees, Wendy McNeill, Tobias Fröberg, Rebekka Karijord, Those Dancing Days, Ossler, Bob Hansson, The Tiny och Nina Kinert. Konserten kostar 300 spänn.
Missa inte denna globala aktionsdag!
Inlägg av Anna Ringberg
( kommentarer 6 )
Äkta maktutövning
091022
Den tänkande kocken och undersökande journalisten Mats-Eric Nilsson har med sina granskande böcker av livsmedelsindustrin skapat något av en folkrörelse i konsten att hitta skumma E-nummer i maten. Nu hakar livsmedelsindustrin själv på. Det visar kedjan City Gross i en helsidesannons i DN häromdagen (20/10) där de deklarerar att de tänker starta en ny märkning av varorna i butiken: Äkta vara (efter titeln på Mats-Eric Nilssons andra bok). Tydligen ett samarbete mellan Mats-Eric Nilssons organisation www.aktavara.org och handeln – men också ett bra exempel på att konsumentmakt kan fungera.
Något som också kom upp under C. H Hermanssons studiecirkel på ABF på onsdagskvällen. Studiecirkeln är ABF:s äldsta och har tuffat på i nio år. Den har betat av böcker från Samuel Castelles till Rosa Luxemburg och är just inne på C. H Hermanssons egen bok Ägande och makt från 1989. Hemläxan till onsdagens träff var bland annat att berätta om något maktförhållande som man har varit utsatt för eller som man har iakttagit. Annonsen i DN visar att det faktiskt finns goda exempel på maktutövning, konstaterade en av deltagarna.
Inlägg av Annika Hallman
( kommentarer 7 )
Konsumera mera – ju tidigare desto bättre?
091020
Jag möttes av argt sprutande tårar på min 6-åring en dag efter skolan. Det hade gått upp för honom att några andra i klassen hade veckopeng och inte han. De kunde spara ihop till kameror, tv-spel och allt vad det var.
– Att få veckopeng när man är 6 år är ingen mänsklig rättighet, försökte jag.
Det gick inte hem. Jag lovade honom att fundera på saken.
Visst kan veckopeng vara bra. Barn lär sig vad saker kostar, de kan själva spara ihop till något de verkligen vill köpa. Jag hade själv veckopeng någon period som barn och fick senare hela studiebidraget när jag hade kommit upp i tonåren – men då skulle det räcka till allt från kläder till bio. Det gällde att hushålla med resurserna.
Det jag vänder mig mot är att det anses så självklart: barn ska ha veckopeng. En vanlig åsikt bland föräldrar och nu senast i DN:s ekonomibilaga den 18 oktober. Där puffas det glatt för hur barn ska lära sig att förhandla med föräldrarna, exemplifierat med två barn, 12 och 15 år, som inte fått sin månadspeng höjd på tre år – (ve och fasa!) – och nu lagt upp en strategi för hur de ska göra. Och så en lista över hur mycket svenska barn i snitt får i veckan eller i månaden. I spalten bredvid handlar det om hur det lönar sig att som konsument ”tjata, tjata, tjata – tyvärr”.
Kontentan: Mera pengar är bra. Barn ska lära sig att konsumera tidigt. Vänja sig vid det rådande systemet med förhandling-lön-köpa grejer och njut!
Men att köpa grejer finns det väl tid för senare? Typ resten av livet.
I DN likställs faktiskt barns förhandling om vecko- eller månadspengen med en avtalsrörelse. Är inte det att förringa alla anställda som verkligen kämpar för en löneförhöjning för att kunna försörja sig och sina familjer?
Inlägg av Annika Hallman
( kommentarer 6 )
Göran, Jimmie och Joseph
091019
Höstens ord är förvisso KULTURELIT. Glöm inte var du hörde det först. Inte hos Jimmie Åkesson, han snodde det ju från Göran Hägglund. Men inte hos Göran heller – han snodde det från JOSEPH GOEBBELS.
Ja. Ingen mindre. (Eller mer.) Men den svenska samtiden är så pass ohistorisk (kulturelitistisk ståndpunkt, utan tvekan) att man inte känner igen tongångarna. Eller ens de exakta formuleringarna. Att en amorf, hotande, kontramoralisk, parasiterande, ickefolklig klass sitter och hånar folket … ja, det hörde vi sist på 30-talet.
Den fula, ouppbyggeliga konst som Hägglund stormar mot, det gjorde även Hitler och hans gäng. Degenererad konst, kallades den då. Ful, ofolklig, äcklig, ett symtom och en katalysator för moraliskt och civilisatoriskt förfall. Ungefär … nej faktiskt precis samma argument som nu hörs igen.
Och kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroth är med hon också. ”Kultur” är inget fint och bra ord, tycker hon, och vill avskaffa det. Kanske kunde hon till och med dra till med att hon ”osäkrar hon sin revolver” när hon hör det? Det brukade en viss propagandaminister – jovisst, Goebbels – säga, när han vill uttrycka sina känslor för ordet kultur. (Han hade snott frasen från en populär revy.)
Den kulturelit, som rider på folket som en parasit, som står för motsatta moraliska värderingar än de folkliga, sunda, som är ”rotlös” (Åkessons beskrivning av tredje generationens invandrare, nej han är inte rasist, eller hur?), och som är apart, mycket apart.
Och, som sagt, inte särskilt väl avgränsad. Det är viktigt. Ingen särskild – men kan vara lite vem som helst. Som inte tycker som dem. Och då del av en ondsint, elitistisk konspiration. Men herregud (inte Hägglunds gud, dock) spotta ut ordet Göran: judar! Du säger samma sak som Goebbels om ett kosmopolitiskt, elitistiskt degenererat, skadligt, amoraliskt pack – men han kallade dem rakt ut för judar. I Göran – och Jimmies – retorik är det bara det ordet som saknas, men det hänger som ett det europeiska minnets spöke bakom deras tirader.
Deras ståndpunkter har det mesta som krävs av klassisk antisemitism, utom själva ”juden”, uttalad. Jimmie-ponken försöker dock ersätta honom med ”muslimen”: apart, ond, ickemodern, utomeuropeisk, skadlig, bärande en FRÄMMANDE religion, otyglad, omstörtande, illvillig - och mycket mycket farligare än någon verkar förstå. Utom Jimmie! Och hans stormtrupper! Vad tryggt det känns att ha dem som försvar till det svenska. (Inte!)
Åkessons Sverige är ett ohistorisk mexitegelsverige utan arbetarrörelsens internationella solidaritet, utan ”blott barbariet var en gång fosterländskt” (Tegnér), med bara ett rakt nedstigande och i våra dagar mer och mer smutsat ras-arv.
Precis som de gamla nassarna gjorde mot sina fiender så underlåter man att definiera ”kultureliten” – annat med att det är de som tycker, och är, fel. Ofolkliga. Osvenska. O-bra. Jag skulle vilja höra en precisering från herrar sverigedemokrater och kristdemokrater. Är det högbetalda redaktionschefer på Svenskan? Är det soc-tagande poeter i kranskommuner? Är det bibliotekarier som vägrar sluta tro på att alla barn ska ha möjlighet att läsa goda böcker? Är det vänsterpartister i allmänhet? Skådespelare som försöker ha politiskt budskap i sina pjäser? Pär Wästberg? Förmodligen alla dessa, eller ingen – vid behov.
En som självmant plockat upp den kastade handsken är Åsa Linderborg på Aftonbladet. Och med gusto och lust, eftersom hon verkar vara rätt konfliktdriven: så får både Göran och hon utrymme och uppmärksamhet. Men men tyst min mun så får du socker, Åsa står upp, och står upp bra. Sist så anmäler hon sig frivilligt till att vara kulturelit (det värsta som kan hända nu är att alla svär sig fria från det, då har man gått i Göran och Jimmies fälla och skapar ett ”dem”, ett muslimkramande förmöget hånfullt hbt-pack som är ”folkets” motsats.)
Dock konfunderas man lite av Åsa L:s försök att ändå verka folklig i sitt senaste inlägg: hon skriver att Läckberg och dansbandsmusik är lika bra som all annan kultur. Men? Varför är då Lindeborg så engagerad i att de så kallade vägbiblioteken ska bevaras? Om lastbilschaffisarna inte kan låna talböcker, spisar de väl musik i sina hytter istället – antagligen ofta just dansband. Och om det är lika bra som all annan kultur, så …
Nåja, tyst min mun. Åsa L:s analys av Göran och Jimmies bevekelsegrunder är klockren.
Men ändå, det borde sägas: Proust är visst bättre än Läckberg. Och i dessa tider av Goebbelsretorik och populistiskt reaktionärt kulturhat gäller det att våga vara kulturelit. Stå upp för kulturen, även när det är lockande att plocka folklig-poäng. Ja, Göran och Jimmie. Det är vi, kultureliten, judarna, muslimerna, hbt-knäppisarna som står för verkligheten: nyanserna, toleransen, förståelsen, det undersökande, djuplodande, nyfikna och tillåtande. Ni, däremot, står för något djupt antimänskligt, och därför osvenskt, för Sverige är en sammanslutning människor, brokig och spretig, med samma regering och oftast ett liknande språk. Men är det något Sverige inte är känt för så är det ert sätt att resonera. Ett snålt, ogästfritt, fegt, aggressivt förenklande som leder till en vriden och dum syn, på verkligheten och alla oss som är i den.
Inlägg av Johan Berggren
( kommentarer 10 )