Att förstå krisen
Finans. Klimat. Energi. Mat. De stora kriserna har alla samma grundorsak: överanvänding av ändliga resurser, i jakt på tillväxt. När kriserna ska bekämpas, är det nya krediter, som världens regeringar tar till. Men detta kräver ytterligare uttag av de ändliga resurserna. Det är att hälla bensin på elden, menar Daniel Berg och Johan Berggren.
Av Daniel Berg och Johan Berggren
Under det senaste året dryga halvåret har världsekonomin varit stelfrusen av skräck inför återkommande, allt värre skalv på finansmarknaderna. Efter varje ras på börserna har dock högt uppsatta nyklassiskt skolade ekonomer försäkrat allmänheten att faran nu är över och att vi nått botten - snart kommer tillväxtens fundament åter bära våra ekonomiska byggnader. Men de har haft fel varje gång. De har till och med haft allt mer fel varje gång, varje bankrutt och påföljande räddningsaktion är värre, respektive mer omfattande än de föregående.
Samtidigt med den finansiella har vi de senaste åren också drabbats av flera andra, allt mer akuta, kriser. Den ekologiska krisen (inklusive klimatförändringarna) och den annalkande energikrisen. Den fattigare delen av mänskligheten plågas av den grymmaste och mest direkta krisen av alla – matkrisen.
Sitt still i båten, det är illa – men bara en tillfällig dipp, är budskapet från makthavare och medier. Snart har vi fart i ekonomin igen, och då kan vi åter ta itu med klimatet och fattigdomen. Detta tänkande grundar sig i nyklassisk ekonomisk teori, och i dess förlängning får vi förklaringar av kriserna, som inte kopplar ihop dem. Den är något förenklat:
- Finanskrisen beror på att de amerikanska bolånarna, till följd av oskicklig penningpolitik och krångliga kreditinstrument, har lånat så mycket pengar att hela världsekonomin föll ihop när de inte längre kunde betala sina räntor.
- Den ekologiska krisen beror på att industrin tillåts verka utan ansvar för miljön, vilket beror på låg moral, dålig statlig efterhållning, och att den internationella konkurrensen gör att fattiga länder sänker sina miljökrav.
- Energikrisen är följden av för lite investeringar i infrastruktur.
- Matkrisen beror på överbefolkning och ineffektivt jordbruk.
Helt skilda orsaker således. Alla ska de dock, enligt samma synsätt, åter lätt förenklat, lösas på samma sätt:
- Lösningen på finanskrisen är ny kredit. Världens kreditsystem är frusna, och med dessa alla nyinvesteringar, och därmed tillväxten. Världens regeringar har också tävlat om att ge ut ny kredit under den växande krisens första månader.
- Lösningen på miljökrisen är ny kredit. Det behövs stora investeringar i ny, miljövänlig teknik, och nya regler för en global marknad där tekniska lösningar kan tävla om investeringskapitalet.
- Energikrisen ska också lösas med ny kredit. Ofantliga investeringar krävs. För att behålla dagens konsumtion av olja säger International Energy Agency i sin senaste rapport att vi måste hitta fyra nya Saudiarabien till 2030. För att klara att hålla samma tillväxt av energikonsumtion som hittills måste vi dels hitta sex nya Saudiarabien. Samt investera, investera, investera.
- Lösningen på matkrisen är ny kredit: stater och företag måste investera i effektivare jordbruk. Småbönders gamla småskaliga sätt att odla förslår inte att mätta världens växande massor.
Mer kredit, alltså investeringar, är alltså den universalfix som hela jorden tycks vara överens om. Från vänster till höger hörs ropet unisont: investera oss ur krisen!
Vill du läsa hela artikeln?
Här kan du söka på var lösnummer av Ordfront magasin säljs.
Här kan du beställa Ordfront magasin direkt till din brevlåda.