Världen inom räckhåll
Av Jessika Gedin
Publicerad i Ordfront magasin 3/10
Det har hänt att jag slagit upp en biblioteksbok och luktat i den. Det är inte bara jag, eller hur? Du har förmodligen också gjort det. Det luktar gott. Det luktar barndom. Det luktar förväntan – en sån där resfeberlik förväntan som man har på flygplatser, känslan av att vara på väg, av att vad som helst kan hända.
Bibliotekarierna på Murbergets skolbibliotek luktade också gott. Damm och kaffe och (lite svagt) av läggningsvätska och virkning. De visste allt i hela världen, och de läste våra lånekort som om de vore kartor. De pekade ut var vi kom ifrån och spekulerade i vart vi var på väg och hur vi på bästa sätt skulle läsa oss dit. Där, på Murbergets skolbibliotek, på en röd liten trästol tillbringade jag min barndom. Jag blandade Gunnel Linde med Gunnel Beckman, Barna Hedenhös med Anne Frank, Maria Gripe med Marsupilami. Och när man hade läst ut en bok fanns det alltid en till, kanske ännu bättre, bara man sträckte ut handen och trevade i hyllorna. Där på skolbiblioteket i Härnösand fanns hela världen inom räckhåll.
Barn behöver bibliotek. Inte bara för att läsa böcker utan för att få vara bland böcker, böcker i massor, bra, dåliga, spännande, tråkiga, gamla, nya, omistliga, olästa, omlästa. Om barnen får hänga hela dagarna i ett hus byggt av berättelser så lägger de snart bort titlarna med varandra, barnen och böckerna. Blir hej och du med varandra, precis som det ska vara. För böckerna är inga blyga vänner, de vill alltid komma ut och leka, de har alltid lust, de har alltid tid, de har alltid nya uppslag. Förutsatt att de finns i närheten. Förutsatt att de får bo i våra kvarter.
För litteraturen ska inte vara en plikt man måste nalkas med respekt och rena händer, den ska inte vara en hemlighet tillgänglig bara för vissa, litteraturen ska vara ett flöde, ett överflöd. Och att bygga bibliotek, att bygga hus av berättelser, är det allra bästa sättet att inte bara lova våra barn hela världen, utan att faktiskt också skänka den till dem.
Jessika Gedin, spanare och skribent