Utkörda överallt
Med Frankrikes massutvisningar av romer fick EU upp ögonen för övergreppen. Men deporteringar av romer är ingen ny företeelse, vare sig i Frankrike eller på andra håll i Europa.
Av Lydia Gall
Deporteringen av tusentals romer från Frankrike har varit hett stoff sedan slutet av juli i år. Då beslutade Frankrikes president Nicolas Sarkozy att riva alla olagliga bosättningar och läger med omedelbar vräkning av de boende. De boende var romer och EU-medborgare från Östeuropa, framförallt Rumänien och Bulgarien.
Frankrikes utspel fick hela Europa att reagera. Även bakom byråkratins gråa väggar i Bryssel rådde fullt tumult. EU-parlamentet fördömde Frankrikes agerande och hävdade att staten brutit mot EU-direktivet som garanterar den fria rörligheten inom unionen samtidigt som man anklagade EU-kommissionen för bristande engagemang i frågan. Till slut etablerade även EU-kommissionen en arbetsgrupp för en rättslig analys av Frankrikes agerande. Viviane Reding, kommissionens vice president med ansvar för grundläggande rättigheter och medborgarskap, uttalade hård kritik mot Frankrike och sade bland annat att Europa inte har skådat något liknande sedan andra världskriget – ett uttalande som väckte ont blod i Frankrike.
Den 30 september beslutade EU-kommissionen att inleda en rättslig process mot Frankrike för att landet inte har följt direktivet om den fria rörligheten inom EU. Däremot fanns det inte tillräckligt med bevis för att starta en rättsprocess när det gäller cirkuläret från franska inrikesministeriet som instruerade franska myndigheter att prioritera rivningar av romska läger.
Deportering av östeuropeiska romer är inte en ny företeelse, vare sig i Frankrike eller på andra håll i Europa. Enligt European Roma Rights Centre (ERRC), en människorättsorganisation som arbetar för romers rättigheter, deporterades år 2007 runt 10 000 östeuropeiska romer från Frankrike till framförallt Rumänien och Bulgarien. Siffrorna var höga även de följande åren, då mellan 7 000 och 9 000 östeuropeiska romer årligen deporterades från Frankrike. Men det är först nu som omvärlden och medierna har fått upp ögonen för dessa övergrepp mot den fria rörligheten – en rättighet som gäller för alla EU-medborgare oavsett etnisk bakgrund.
Veckorna innan Sarkozy offentliggjorde de planerade rivningarna av omkring 300 romska läger och bosättningar, deporterade danska myndigheter 23 rumänska romer från Danmark. Deporteringarna föranleddes av rasistiska uttalanden av bland annat den danske justitieministern Lars Barfoed som hävdade att det var oacceptabelt att romer uppehåller sig olagligt i Danmark för att begå kriminella handlingar. »En rad polisaktioner kommer att genomföras och kan inte romerna visa att de har pengar på sig skall de utvisas ur landet omedelbart,« menade Barfoed i danska Politiken.
I offentligheten glömdes uttalandet snabbt bort, men ERRC lyckades spåra samtliga utvisade romer till deras hemby i Rumänien. Enligt Tara Bedard, programdirektör på ERRC, driver organisationen nu tio av dessa romers fall i Danmark.
– Ingen av dem är misstänkt eller åtalad för brott i Danmark; ingen hade överskridit den tillåtna tidsramen för att uppehålla sig i ett EU-land och ingen livnärde sig genom att begå brott i Danmark. Samtliga romer samlade pantflaskor eller handlade med kläder, säger Tara Bedard.
Danska myndigheter menar dock i sina deporteringsbeslut att samtliga romer utgjorde ett hot mot den allmänna ordningen och den allmänna hälsan. Anledningen var att romerna hade tältat på allmän plats och att skräp påträffades i tältlägret i samband med massarresteringarna.
– Den fria rörligheten inom EU följs av mycket strikta krav beträffande när EU-medborgare kan deporteras från ett EU-land till ett annat med hänsyn till den allmänna ordningen eller den allmänna hälsan, säger Tara Bedard.
Danska myndigheter har i de tio romernas fall underlåtit att ta individuella hänsyn för att motivera deporteringarna och har istället behandlat romerna som en grupp – något som strider mot förbudet mot kollektiva deportationer enligt både EU-rätten och Europakonventionen. Tio överklaganden av deporteringarna ligger därför för närvarande hos danska integrationsministeriet och ERRC har siktet inställt på en internationell rättslig process.
– Vi överväger rättsliga åtgärder med syfte att stärka skyldigheten för europeiska stater att upprätthålla rätten till fri rörlighet inom EU, säger Robert Kushen, generalsekreterare på ERRC.
Skälen som myndigheter anger för att deportera romer är ofta vaga och luddigt formulerade. Så var även fallet i Sverige, då svenska myndigheter i februari i år beslutade att deportera ett femtiotal rumänska romer. Skälet som angavs var att romerna tiggt pengar, vilket inte är ett brott i Sverige.
I Frankrike använder myndigheterna både piska och morot. Östeuropeiska romer erbjuds 300 euro i utbyte mot att de åker tillbaka till sina hemländer. Franska staten betalar returbiljetten. De romer som ännu inte anmält sitt intresse för »frivilligt återvändande« vräks ideligen från de bosättningar som franska myndigheter regelmässigt river. Somliga romer flyttar till andra bosättningar, vissa ger upp och åker hem på eget bevåg. Andra blir deporterade.
Den spridda fattigdomen, den utbredda diskrimineringen, ett hårt politiskt klimat samt djupt rotad rasism som ofta tar sig uttryck i våld gör att många romer från Östeuropa prövar lyckan i västländer som Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Danmark, Sverige, Finland och Italien. Men bemötandet från myndigheter och enskilda i väst skiljer sig inte nämnvärt från det i öst. I Italien har Berlusconis regering sedan länge stängt fullt lagliga romska läger och rivit andra olagliga, framförallt i Milano och Rom. Därigenom har tusentals romer som befunnit sig lagligt i Italien vräkts från sina hem. Värst var det 2008 då italienska myndigheter beslutade att låta ta fingeravtryck på samtliga romer som bodde i lägren, inklusive småbarn.
De allt starkare rasistiska tongångarna som sveper genom Europa och som bär fram främlingsfientliga partier i parlamenten, skänker legitimitet åt rasistiska myndighetsbeslut och myndighetsaktioner, liksom vigilantevåld mot romer. I Slovakien har tre kommuner uppfört murar i bostadsområden. Liknande murar finns även i Portugal och Rumänien. I Ungern vill det högerextrema partiet Jobbik internera romer och beröva dem deras medborgarskap om de »inte rättar sig efter samhällets normer«, och i Tjeckien vill vice-borgmästare Martin Klika i Litvinov deportera slovakiska romer av säkerhetsskäl:
– Vi anser att slovakiska romer utgör en säkerhetsrisk och vi tänker behandla dem därefter. Vi söker nu möjligheter att deportera dem till deras hemland, säger Klika i en officiell pressrelease på kommunens hemsida.
Klart är att flera länder i Europa har inspirerats av Frankrikes utspel. Till exempel överväger nu Italien att dra igång ett »frivilligt återvändande« för EU-romer i landet.
Samtidigt har nyligen flera deporteringsbeslut återkallats av domstolar i Frankrike eftersom de angivna skälen inte uppfattas utgöra ett tillräckligt stort hot mot fundamentala samhällsintressen. De franska domsluten kan komma att påverka den kommande juridiska processen i Danmark och i längden även de migrerande öststatsromernas situation i resten av EU.
Lydia Gall är frilansjournalist och människorättsaktivist baserad i Ungern. European Roma Rights Centres hemsida: www.errc.org
Romer land för land
I Europa bor omkring 12 miljoner romer.
Rumänien. Officiellt: 535 140, inofficiellt: cirka 2,5 miljoner (10 procent av befolkningen).
Fattigdomen är stor och romernas boendesituation bedrövlig. Många vräks eller lever under ständiga hot om vräkning. Polisvåld förekommer.
Slovakien. Officiellt: 89 920, inofficiellt: cirka
600 000 (10 procent av befolkningen). Romer i Slovakien är utsatta för omfattande diskriminering och vräkningar eller hot om vräkning. Romska barn överrepresenterade i specialskolor för mentalt handikappade, polisvåld vanligt och tvångssteriliseringar av romska kvinnor har förekommit efter kommunismens fall.
Serbien. Officiellt: 108 193, inofficiellt: 800 000 (cirka 7 procent av befolkningen). I Serbien saknar många romer ID-dokument och kan därför inte få hälso- och sjukvård. Polisvåld är vanligt liksom vräkningar eller hot om vräkning.
Ungern. Officiellt: 190 046, inofficiellt: 800 000 (cirka 7 procent av befolkningen). Ungerska romer har utsatts för vräkningar eller hot om vräkningar, en stor andel romska barn går i skolor för endast romer. Fascistiska milisen »Magyar Garda« öppet antizigansk. Flera ouppklarade mord på romer de senaste åren.
Italien. Inofficiellt: 160 000 (cirka 0, 25 procent av befolkningen). En majoritet av romerna har migrerat från nya EU-medlemsstater i öst. Romerna har stora problem i framförallt Milano och Rom där de utsätts för kontinuerliga vräkningar från bosättningar. Lägren bevakas av polis och romer har fått sina fingeravtryck tagna av myndigheter. Hot om obligatoriska klädmärken och blodprov.
Frankrike. Inofficiellt: omkring 500 000 resande och 15 000 romer (0,65 procent av befolkningen). Resande i Frankrike har stora bostadsproblem. Tillgången till och skötseln av deras campingplatser är dålig, vilket påverkar barnens möjlighet att gå i skolan. Franska myndigheter har systematiskt deporterat romer från östeuropeiska EU-stater.
Spanien. Inofficiellt: omkring 800 000 (1,60 procent av befolkningen). Medan inhemska romer är bättre integrerade i samhället befinner sig migrerande romer från Östeuropa i samhällets utkant. Utbildning är ett stort problem då romska barn sätts i särskilda klasser.
Tyskland. Inofficiellt: omkring 140 000 romer, inklusive sinti, en folkgrupp som främst lever i Tyskland, Österrike, Belgien och Holland (0,12 procent av befolkningen). Många asylsökande romer från Kosovo har avvisats till Serbien och Kosovo där situationen för romer är instabil. Den förvärras av att Kosovo förklarat sig självständigt – men inte erkänts av alla stater.
Storbritannien. Officiellt: 4 096 (2001). Inofficiellt: omkring 300 000 resande och romer (0,40 procent av befolkningen). Resande utgör majoriteten av romerna i Storbritannien och de stöter på problem vad gäller campingplatser, skolor, hälsovård och andra samhällstjänster.
Polen. Officiellt: 12 731. Inofficiellt: omkring 60 000 (0,09 procent av befolkningen). Romer i Polen diskrimineras i arbetslivet, hälso- och sjukvården, samt när det gäller skola och boende.
Kosovo. Inga officiella siffror. Inofficiellt: omkring 40 000 romer. I Kosovo, liksom på övriga Balkan, kompliceras läget av Jugoslaviens sönderfall. Romer saknar lagfarter vilket gör att de inte kan få krigsdrabbad egendom återuppbyggd. Det råder nästan 100 procents arbetslöshet bland romer. I FN:s flyktingläger i Mitrovica bor ungefär 500 romer i ett område som är blyförgiftat.
Publicerad i nr 6/2010.