Nr 3/12 Guldet blev till sand
I Miami har bankerna beslagtagit över en halv miljon hem sedan lånebubblan sprack i USA. Bakom strandpromenadernas pastellfärgade lyxområden breder staden som nyligen utnämndes till »mest miserabel i USA« ut sig över tropiska träskmarker.
Av Kent Werne
Från Palm Beach till Miami Beach ligger tusentals kopior av italienska »vilas« och högresta hotellkomplex på rad längs en soldränkt sandstrand; i bukter och kanaler har lyxbåtar sökt skydd från det öppna havet och längre in slåss golfbanor, grindsamhällen, shoppingcentra och småhus om en långsmal markremsa mellan Atlanten och det vidsträckta träsket Everglades. För 150 år sedan var i princip allt häromkring täckt av mangroveskogar, nu ockuperas marken av en befolkning motsvarande Norges i vad som räknas som USA:s åttonde största urbana landskap: South Florida Metropolitan area. Den största koncentrationen av folk och betong hittar man i Miami, men det saknas fysiska gränser mellan det som kallas städer och det andra, allt är ett ständigt flöde av olika former av urban bebyggelse som genomkorsas av upphöjda motorvägar som regelbundet slaggar igen eftersom alla som bor här måste köra bil för att ta sig någonstans.
Det kallas »The Gold Coast« – en indikation på att det finns gott om pengar här. Den schweiziska banken UBS har rankat Miamiområdet som världens femte rikaste metropol sett till köpkraft. I Palm Beach har miljardärer som David Koch, Carl Icahn och Donald Trump byggt havsnära palats där de spenderar en del av vinterhalvåret. På Star Island utanför Miami har Sylvester Stallone, Madonna, Shakira, Oprah Winfrey, Enrique Iglesias, Anna Kournikova och en rad andra celebriteter köpt in sig i ett privat paradis för mellan 50 och 200 miljoner kronor per hus. På barerna i South Beach och nere i Key Biscane zippar affärsmän, lyxturister och en och annan knarkbaron drinkar i en blinkande fantasivärld som har öppet 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan. Miami är inte bara ett semesterparadis utan också en betydande hub i den globala ekonomin. Här har många nordamerikanska och latinamerikanska storföretag sina huvudkontor, och längs Brickwell Avenue – som fått smeknamnet »Söderns Manhattan« – tävlar vitlackade bankskrapor om turisternas blickar.
Men det är en fasad med rejäla sprickor: Nyligen utnämndes Miami till USA:s mest miserabla stad av Forbes Magazine. West Palm Beach hamnade fyra och Fort Lauderdale sjua på listan – båda delar av South Florida Metropolitan Area. De avgörande faktorerna? Enorma klyftor, hög arbetslöshet, tvåa i våldsbrott av alla städer i USA, omfattande korruption, usel kollektivtrafik och långa pendlingsavstånd.
För några år sedan boomade allt häromkring – finansmarknaden, turismen, byggandet, befolkningen, knarkhandeln – numera är det en metropol i kris. Brookings institution rankade nyligen de värsta recessionsstäderna i världen, och Miami hamnade på 18 plats. Vilket om inte annat kan utläsas i att antalet överdoser har sjunkit radikalt, enligt experterna en följd av att färre har råd med kokain (men antagligen också en effekt av att merparten av kokaintrafiken nuförtiden tar vägen via Mexiko). Men viktigare som förklaring till regionens prekära status är trots allt detta: att Florida, tillsammans med andra sandstater som Kalifornien och Arizona, var nollpunkten för den explosion som fick världen att skälva och den amerikanska ekonomin att sjunka ihop som en punkterad badboll hösten 2008. Effekterna märks överallt: tiggare som cirkulerar runt bilarna vid vartannat stoppljus, överfulla härbärgen, hemlösa som slåss om trottoarplats i Down Town Miami. Och samtidigt: villaområden där vartannat hus står tomt, oavslutade byggprojekt där vägar slutar i tomma intet, och nybyggda skyskrapor som blivit postmoderna spökslott.
Medan världen hade ögonen på kriget mot terrorismen strömmade floder av soltörstande drömmare och pengakåta spekulanter till södra Florida, till det enorma kasino som öppnats vid millennieskiftet: den boomande villamarknaden. Det byggdes hus som aldrig förr, och priserna ökade snabbt. I många delar av metropolen tredubblades priserna på sålda hus i början av 00-talet även på äldre kåkar. Bara mellan 2002 och 2004 ökade medianpriset i Miami från 200 000 till 400 000 dollar.
Som alla spekulationskaruseller byggde också den här på tre saker: en enorm optimism, ett ständigt tillflöde av nya spekulanter som bjöd över varandra, och inte minst en till synes outsinlig tillgång på lån. Som en av hubbarna i den globala kasinokapitalismen översköljdes Södra Florida av kapital som sökte sin avkastning.
Vill du läsa hela artikeln?
Här kan du köpa det senaste numret av Ordfront magasin!
Börja prenumerera och få tidningen direkt i brevlådan!