Nr 4/12 Att ändå finna hopp
Framtiden ser mörk ut, för den som vågar titta ärligt. Klimatförändringar tycks ostoppbara, miljökollapser nära förestående, finanskriser kommer i råvarubristens snara framtid bli kronisk depression, med fruktansvärda sociala och politiska följder. Att känna förtvivlan är logiskt. Men ur förtvivlan kan hoppet födas. Peter Hagerrot reflekterar över vägar framåt, kollektiva och individuella.
Av Peter Hagerrot
Jag mötte jag en gammal bekant från miljörörelsen. Han var uppgiven
.
– Jag har lagt av nu, förklarade han. Jag orkade inte kämpa mot alla projekt som genomförs trots alla protester. Jag blev bara utbränd.
– Det verkar gå åt helvete. Det är väl först när det kraschar som något nytt kan födas menade han.
Jag kände igen känslan. Ilskan och besvikelsen över att vi inte ens här i Sverige förmår att byta spår. Över politiker och företagsledare som skapat ett nytt frälsesamhälle, över nya motorvägar som byggs ut som om klimatfrågan inte fanns. Ändå delar jag inte hans slutsats. Jag menar att det trots allt är möjligt att känna hopp.
Lägger vi ihop de utmaningar som mänskligheten står inför är det naturligt att drabbas av hopplöshet. Likaså om vi enbart använder en vetenskaplig, orsak- och verkanmetodik för att hitta lösningar.
Men just nu växer det fram rader av initiativ som betonar sociala rörelser som balanserar tro och vetenskap på ett sätt som gör det möjligt för oss att tillåta oss att känna in lösningar på till synes olösliga problem och som manar till handling.
Vi befinner oss i, eller nära, det som ibland kallas »peak everything«, alltings topp. »Tillväxten«: utvinningen, utnyttjandet, det ökande energianvändandet. Allt detta beskriver en kurva på väg upp mot den topp där den måste vända. Oljetoppen, där den för världsekonomin så viktiga råvaran peakat, kan mycket väl redan ha passerat.
Den amerikanska ekologen Joanna Macy har beskrivit läget i boken The Great Turning (Den stora vändningen). Hon talar om den största utmaningen sedan mänskligheten gick från jägar- till jordbrukarsamhället. Det handlar om att skapa en medveten »nedväxt« från ett samhälle som sedan 200 år vaggats in i en tro på evig tillväxt och evig tillgång till billig energi, och inte räknat med det faktum att vi lever i ett slutet system kallat jorden.
Hopplösheten, åter igen, är lätt att känna, när man ser hur lätt i stort sett samtliga av mänsklighetens makthavare tar på denna utmaning.
Peter Hagerrot är miljöjournalist, filmare och leg. Psykoterapeut.
Vill du läsa hela artikeln? Vänta inte flera månader på att den läggs upp på nätet. Bli medlem i Ordfront eller köp magasinet redan idag!
Här kan du köpa det senaste numret av Ordfront magasin!
Börja prenumerera och få tidningen direkt i brevlådan!