Alliansens politik är kvinnofientlig
Av Petra Ulmanen
Den som trodde att vår nya högerregering skulle slakta jämställdhetspolitiken trodde fel, är det slutsatsen man ska dra? De bildar ett helt nytt jämställdhets- och integrationsdepartement och ger tio gånger så mycket pengar till jämställdhetspolitiken, hela 400 miljoner kronor.
Svaret är inte så enkelt.
Luttrade feminister kallar redan det nya departementet för Slasktrattsdepartementet, ett departement för de små, fjuttiga lågstatusfrågorna som blev över. Alla möjliga och omöjliga frågor ska nämligen samsas under samma tak: jämställdhet, integration, nationella minoriteter, ungdomsfrågor, demokratifrågor, konsumentfrågor och storstadspolitik.
JämO läggs ner och ingen jämställdhetsmyndighet blir det heller. De olika diskrimineringsombudsmännen slås samman till en och de olika diskrimineringslagarna likaså. Men 400 färska miljoner tyder väl i alla fall på en förstärkning? Svårt att svara på innan man vet hur de ska användas. Det enda som står i budgetpropositionen är att de ska gå till forskning om kvinnors hälsa och en handlingsplan för att minska våldet mot kvinnor. Inte en rad om vilka som ska göra vad och hur. Framförallt undrar man vilka som ska driva på, samordna, följa upp och utvärdera vad som eventuellt kommer att göras.
Just detta är nämligen en svag punkt i dagens jämställdhetspolitik, eller för att tala med Jämställdhetspolitiska utredningen: »en oacceptabel ineffektivitet« (SOU 2005:66). Utredningen fann stora brister i uppföljning, styrning och samordning av insatserna, brister som man menar beror på att det finns ett »organisatoriskt tomrum« i jämställdhetspolitiken. Detta politikområde saknar alltså, till skillnad från de flesta andra, en myndighet som kan se till att politiken blir genomförd och utvärdera den. Därför föreslog utredningen att en myndighet skulle bildas med uppdraget att följa upp och samordna jämställdhetspolitiken. Och därför beslutade den förra regeringen att inrätta en sådan myndighet.
Vår nya regering har rivit upp det beslutet, så vi får lov att dras med den gamla icke-fungerande organisationen. Men hur smart är det egentligen att tiodubbla anslaget till en organisation som inte fungerar, utan att åtgärda problemen först? Varför slänga ut 400 miljoner på något och samtidigt sabotera möjligheterna att använda dem på ett effektivt sätt? Det är att sätta krokben för sig själv.
Minskad statlig byråkrati är en käpphäst för den nya regeringen och målet sägs vara att öka effektiviteten i den offentliga sektorn. En del av de ungefär 500 myndigheter som finns idag kan säkert bantas eller läggas ner för att få loss pengar till viktigare saker. Men när det gäller jämställdhetspolitiken finns det starka belägg för det motsatta: vi behöver en myndighet för att öka effektiviteten i politiken, för att se till att den verkligen kan genomföras och gör skillnad.
Effektivitetsargumentet ligger också bakom regeringens förslag att slå samman de olika diskrimineringsombudsmännen till en gemensam ombudsmannaorganisation, vilket innebär att JämO läggs ner som självständig myndighet. Jämställdhetslagen ska försvinna för att istället ingå i en gemensam diskrimineringslag. Men även här faller effektivitetsargumentet helt. Regeringen går på Diskrimineringskommitténs linje. Men i sitt betänkande (SOU 2006:22) för kommittén inga resonemang alls om hur jämställdhetsarbetet skulle bli bättre med en sammanslagning. Tillsynen skulle bli mer effektiv, heter det, men kommittén säger inte på vilket sätt. Tvärtom talar mycket för att både lagstiftningen och tillsynen skulle bli svagare just på jämställdhetsområdet (se JämO:s remissvar).
Om regeringen verkligen vill öka effektiviteten i jämställdhetspolitiken, behöver den en egen ombudsman, en egen lag och en egen myndighet. Så när den ideologiska kartan inte stämmer med verkligheten, väljer regeringen att blunda för verkligheten? Eller följer de i själva verket en annan ideologisk karta än den de påstår sig följa? I så fall är det nya jämställdhets- och integrationsdepartementet och de extra 400 miljonerna avledande manövrar för att dölja nedläggningen av JämO och beslutet att inte inrätta någon jämställdhetsmyndighet. Ett klockrent sabotage av jämställdhetspolitiken.
Samma mönster går igen inom integrationspolitiken. Man inte bara slaktar den nuvarande organisationen (Integrationsverket, de 22 antidiskrimineringsbyråerna och Centrum mot rasism), utan även Integrationspolitiska kommittén som skulle komma med förslag på vilken organisation för styrning, uppföljning och utvärdering som behövs för att politiken ska bli effektiv (se DN Debatt 2/11). Regeringen ska alltså se till att politiken blir mer effektiv genom att lägga ner både den utredning som ska föreslå hur det bör gå till och den organisation som ska stå för själva jobbet. Intressant grepp.
Sabotaget av jämställdhetspolitiken är ändå inte det allvarligaste hotet mot jämställdheten. Det finns i andra delar av regeringens politik, framförallt i alla åtgärder som skapar en låglönemarknad. Den slår nämligen hårdast mot kvinnor, framförallt LO-kvinnor, som redan har de lägsta lönerna och den svagaste förankringen på arbetsmarknaden. Chockhöjningen av avgiften till A-kassan och facket och de sänkta ersättningarna kommer att leda till att många går ur, det blir helt enkelt för dyrt. Med färre medlemmar försvagas fackets möjligheter att hålla uppe de lägsta lönerna. Och så, som spiken i kistan, genom sänkt skatt på hushållstjänster kan man skapa en marknad där arbetstagare tvingas ta jobb till lägre löner än idag.
Antalet kvinnor som deltidsarbetar och tar ut det mesta av föräldraledigheten lär öka i takt med att löneskillnaden ökar mellan kvinnor och män, eftersom familjerna kommer att tjäna ännu mer än idag på att kvinnorna tar ansvaret för hem och barn. Och med det hägrande vårdnadsbidraget kan kvinnorna vara hemma i flera år till, efter föräldraledigheten. Den utlovade jämställdhetsbonusen är för fjuttig för att hålla emot. Det här är ett recept för fler kvinnliga fattigpensionärer.
Att kvinnor ska kunna försörja sig själva och slippa vara ekonomiskt beroende av en man känns allt mer avlägset. Samma sak med att män skulle ta mer ansvar för hem och barn. Tänk så snabbt saker kan ändras. Ett riksdagsval bara, så öppnar sig helt andra framtidsutsikter. §
Petra Ulmanen är redaktör på Ordfront magasin. Tidigare var hon sekreterare i Jämställdhetspolitiska utredningen.
Fotnot: Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har genom sin pressekreterare tackat nej till en intervju med hänvisning till tidsbrist.
Nyamko Sabuni svarar, i efterhand...
Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni tackade nej till att låta sig intervjuas för Petra Ulmanens granskning av den nya regeringens jäm-ställdhetspolitik i Ordfront magasin nr 12/2006. Men efter det att tidningen kommit från tryck tog Sabuni sig tid att svara på frågor per mejl.
Läs frågorna och svaren här.
I budgetpropositionen avsätts 400 miljoner kronor till insatser på jämställdhetsområdet, bland annat till forskning om kvinnors hälsa och en handlingsplan för att minska våldet mot kvinnor. Kan du säga något mer om hur dessa pengar ska användas och av vilka?
Svar:
Inom Regeringskansliet har ett arbete inletts för att ta fram en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Handlingsplanen kommer bland annat att omfatta ett förbättrat stöd till våldsutsatta kvinnor, en översyn av de regler som påverkar våldsutsatta kvinnors ekonomiska situation, insatser riktade mot män som slår, insatser som ökar kunskaperna i polis- och domarkår, forskning om mäns våld mot kvinnor samt förslag till hur stadsplaneringen kan öka kvinnors trygghet i sin närmiljö.
Utöver de beskrivna 400 miljonerna som avsätts till jämställdhetsarbetet, kommer arbetet i kvinnojoursverksamheter att förstärkas med 20 miljoner kronor. Ytterligare medel tillförs även arbetet med att motverka hedersrelaterat våld.
En handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål kommer också att presenteras. Regeringen avsätter 10 miljoner kronor för dessa insatser.
När det gäller forskning om kvinnors hälsa avser regeringen att återkomma med preciseringar.
400 miljoner kronor är en tiodubbling av anslaget. Varifrån kommer pengarna? Vilket anslag har fått stryka på foten? Eller är det så att något redan existerande projekt/uppgift har flyttats över till jämställdhetspolitiken och att de sedan tidigare avsatta pengarna för detta följt med?
Svar:
I budgetpropositionen presenterade regeringen den politik och de prioriteringar som Alliansen gick till val på och därmed genomfördes omfördelningar mellan politik- och utgiftsområden. Jämställdhetspolitikens anslag tiodubblades vilket är ett, av flera uttryck, för att regeringen har för avsikt att bedriva en aktiv jämställdhetspolitik. Andra politikområden som är prioriterade är bland annat satsningar som skapar förutsättningar för fler jobb, inom skola, utbildning, och rättsväsendet. Det kommer även att ske reformer som har betydelse för jämställdheten inom andra områden.
Innebär inte beslutet att lägga ner JämO och ersätta den av en ombudsman som är gemensam för alla diskrimineringsgrunder en försvagning av jämställdhetspolitiken? Ser du några fördelar för jämställdhetspolitiken?
Svar:
Jag ser det absolut inte som en försvagning av jämställdhetspolitiken, tvärtom. Man ska inte behöva uppfinna hjulet två gånger. Framgångar på jämställdhetsområdet kan bättre komma andra grupper till del genom en sammanslagning. Kompetensen om de olika diskrimineringsgrunderna kommer vara kvar. Främjandearbetet kommer vara prioriterat och ministern är intresserad av Jämos arbete med kartläggning och uppföljning av lönediskriminering.
Jag är övertygad om, vilket även Diskrimineringskommittén gett uttryck för, att vi får ett starkare och mer effektivt skydd mot diskriminering genom att slå samman lagstiftning och myndigheter. Det underlättar också för människor som upplever sig ha blivit diskriminerade – de har en myndighet att vända sig till. Mot bakgrund av detta kommer naturligtvis arbetet mot diskriminering på grund av kön att förbättras.
Vilka är regeringens skäl för att inte inrätta någon jämställdhetsmyndighet? Kommer inte detta beslut att påverka jämställdhetspolitiken negativt? Hur ska utförandet av alla de funktioner som nämns i Jämställdhetspolitiska utredningen organiseras nu när de inte läggs på en sådan myndighet, bland annat uppföljning och utvärdering, dela ut statsbidrag, stöd till jämställdhetsintegering?
Svar:
För närvarande finns en delegation som fördelar medel till jämställdhetsprojekt och stöd till kvinnors organisering samt JämStöd som arbetar med jämställdhetsintegrering. Dessa delar finns kvar en tid till. Regeringen har inte för avsikt att inrätta den myndighet som omnämns i propositionen, men kommer att återkomma gällande hur arbetet med jämställdhet skall organiseras på myndighetsnivå. Regeringen arbetar överlag med att se över hur myndighetsarbetet kan effektiviseras generellt.
Yoav Bartal
Pressekreterare hos Nyamko Sabuni