Fallet med turismen
Semestern är här, dags att gå till jobbet. Åtminstone för dem som arbetar inom turismen. Men hur är det att tillverka en upplevelse? Turismen är en vara som måste avnjutas på plats, så Ordfront magasin åkte till Sveriges turisttätaste kommun, den klassiska fjällorten Åre, för att få fjällperspektiv på en urgammal framtidsindustri.
Av Johan berggren Foto: Lukas Deurloo
– Ju mer folk som hittar till Åre, desto fler hittar hit, förklarar Bertil Danielsson, som driver Tännforsens turiststation.
– Tännforsen är väl ett typiskt andrahandsmål. Man kommer inte till västra Jämtland för Tännforsen, men när man ändå är här besöker man den. Ett komplement till skidåkning och annat.
– Jag tog över Tännforsen för exakt 15 år sedan, säger Danielsson.
– Verksamheten har fått växa efter hand, det gäller att ha trivsamt och roligt, söka att få kommers utan att förstöra något ursprungligt värde, säger Bertil Danielsson, som var en »fullkomlig novis« på turism när han började.
– Turistnäringen bygger på välfärd i stort, att folk har råd att åka på semester. Det handlar, som med vilken vara som helst, om att få av folk pengarna utan att de känner sig lurade.
– En jämnare besöksström skulle ge möjlighet till att vara en bättre arbetsgivare, säger Bertil och berättar att det vände förra sommaren, då hade han uppemot 50 000 besökare.
Men nuförtiden är konkurrensen hårdare, och Bertil förbättrar sin produkt genom att bygga ishotell. På vintern är det frysta fallet upplyst med strålkastare, och igloor är uppbyggda i anslutning till den naturliga isgrottan bakom fallet. Naturen förbättras, och turisterna stannar lite längre:
I souvenirshopen finns, förutom obligatoriska stentroll och muggar, slöjd från Norrbotten.
Tännforsen har en fallhöjd på 37 meter och det krävs också en viss fallhöjd i plånböckerna för att turism ska uppstå. Semester är en rättighet, ledig tid har även de som inte har något jobb, men turism är en konsumtion. Inte nödvändigtvis en lyxkonsumtion; vill man ha det är centrala Åre vintertid ett bra ställe med dyra hotell, krogar och skidutrustningar. Det finns billigare alternativ: det enda man behöver för att se Tännsjöforsen är 20 kronor till parkeringen. Men Bertil Danielsson förädlar sin produkt, lönsamheten är ett grundproblem. Den måste upp. Han vill gärna »gå ner till heltid« och få så pass bra ruljangs att turiststationen kan försörja en familj, så kanske någon av hans två söner kan komma hem och ta över så småningom. Verksamheten har ju vuxit fram ur att detta är hans hembygd, och han vill bo kvar. Men detta är ett naturreservat och hans ishotellbygge är kontroversiellt:
Danielssons blygsamma ishus känns som ett miljöpris värt att betala för en verksamhet som ger arbeten i glesbygd, särskilt som vattenfallet utan turism antagligen skulle vara utbyggt till kraftverk. Men miljön påverkar turismen – och turismen påverkar miljön.
– helst av oförstörd natur – är en turistmagnet, och naturreservat skapas och upprätthålls visserligen tack vare turistnäringen. Samtidigt sliter människor på naturen de vill uppleva. Men den största skadan gör själva resandet – i synnerhet med flyg. Internationella turistbesök världen över gick upp med 5,5 procent år 2005, och överskred för första gången sinnesvidgande 800 miljoner besök. Denna väldiga, ständigt pågående folkvandring påverkar förstås miljön. Turistanläggningar kan vara resurskrävande i områden med dålig tillgång på exempelvis vatten. Sådana problem kan bekämpas med ökat medvetande och med satsning på ekoturism. Det grundläggande problemet är växthuseffekten. Flygplansresor är den växthusgasutsläppande verksamhet som ökar snabbast. Att flyga på ekoturistresa är alltså en självmotsägelse. Ironiskt nog påverkar den globala uppvärmningen många turistmål negativt: skidorter får sämre snötillgång. Sveriges sydligaste fjäll, Tandövarden, är sedan förra året officiellt inte längre något fjäll: skogen har vuxit över kalfjällstoppen i det allt varmare klimatet. Dykparadiset Maldiverna slukas av havet; korallreven förstörs av höjda temperaturer i världshaven. (Bäst att flyga dit och se dem medan man har chansen.) 1999 stod flyget för 3,5 procent av de utsläpp som genererar växt-huseffekten, med en beräknad fördubbling på 15 år, och möjligen upp till en fyrdubbling på 50 år. Med nuvarande utvecklingstakt. Sinar depåerna av billig olja kan eran av billiga långflygresor vara slut tidigare än så. Om detta händer kan vi dock fortfarande turista i Sverige, med energisnålare färdmedel.
– Många förfasar sig, Åre är inte som för 30 år sedan, säger Bertil Danielsson. För mig är centrala Åre ett turistiskt industriområde. Där finns knappt några bofasta längre. Men de får bra betalt när de säljer och flyttar två mil bort. Något måste vi ju leva av, utan turismen vore här inte mycket liv. Men det är för få lokala personer som driver näring inne i Åre. Storinvesterare utifrån tjänar pengar, medan vi från trakten har hand om verksamheterna runtomkring.
Nej, centrala Åre, motorn i det som utsetts till »Årets tillväxtkommun 2006«, är ingen sömnig fjällby. Snarare tolv–fjorton bygg-
10 000 invånare, tillsammans med privata investerare. Driver det gör bland andra internationella, Finlandsbaserade storföretaget Holiday Club.
– Japp, här byggs utav bara helvete!
industrianpassade hotell- och restauranggymnasieutbildningen i Åre. Och med strävan att få hit folk bortom skidsäsongen. Tyvärr är ingen av ungdomarna entreprenör nog att slå upp ett tillfälligt stånd med matförsäljning, så vi köper mat i en av självserveringarna. En renkebab för 80 kronor är ett utslag av samma konsumentförakt som när de säljer »macka m ost o plast« på flygplan: detta är det enda som bjuds så du får ta att det är dyrt och dåligt. Också en del av turismen: renkebab. En förolämpning mot i tur och ordning: mig, renen, de samiska och turkiska kulturerna och konceptet crossover-matlagning.
Renkebaben får en välbehövlig kontrapunkt i Åres lillebrorsort Duved: på engelska puben Påtår serveras god fransk bistromat. En grupp män skrockar på skånska. Från ett annat bord hörs göteborgska. Några stockholmare med vandrar-slokhattar sitter för sig. I baren utbyter ett par högljudda byggjobbare FN-tjänst-erfarenheter. Engelsk pub, fransk mat, dialekt-o-rama, ord som Kabul och Banja Luka genom luften. Bartendern/servitören/ kocken matchar stämningen. Han är överallt i lokalen, växlande mellan svenska, engelska och franska. Alain Henry är lik Bertil Danielsson på så sätt att han driver en liten rörelse i utkanten av centrala turistmagneten Åre. Men olik på ett sätt – Danielsson är uppväxt här, Henry inflyttad från Frankrike. När posten i Duved lades ner öppnade han fransk gourmetrestaurang flankerad av engelsk pub i lokalerna.
Henry tror att Åre håller på att överexploateras inför alpina VM 2007.
industrins konkurrens: Åreskutan. Med en topp på 1 420 meter och en fallhöjd ner till sjön på 1 000 meter och Sveriges enda kabinbana är det landets kanske bästa fjäll för alpin skidåkning. Som ligger längs en järnväg direkt till Stockholm. Det har gett en ort sällsynt väl lämpad för investeringar; mer eller mind-
Vägen är vacker och vyn är skön. Från jämtländska fjällen kan man blicka ut över ett Sverige i startgroparna för sommarturismens explosion. Med »den turistiska blicken«, seendet som förvandlar natur till upplevelser, hus till sevärdheter och människor till exotiska, kan man kisa och låtsas se längre än bara halvvägs till Östersund. Över hela Turistsverige. Vi passerar hela tiden skyltar om bi-
Ristafallet
Skogsmuseum
Ocke trädgård
Åse kalkmuseum.
talet, och med den tilltagande folkligheten i att åka slalom gick också 1976 vinterturismen om sommarturismen för första gången, och så har det förblivit till idag. Något som kommunalrådet Elsa Danielsson vill ändra på.
– Jag jobbar kvar på vårdcentralen för att jag gillar det, säger Danielsson och är noga med att påpeka att hon därför också bara tar ut 90 procent arvode för sitt politikerjobb.
– En oroskälla är att vi är för beroende av vinterturism. Med klimatförändringarna kan den bli osäkrare. Till i fjol var här dött på sommaren. Bekymret är att de som bara jobbar här i fyra fem månader, december till maj, får man inte bidrag för som boende. Med åretruntturism skulle flera turistarbetande kunna bo kvar. Med satsningen på Holiday Club försöker vi erbjuda mer för dem som besöker oss på sommaren – och för dem som vill stanna.
– Det byggs hemskt mycket nu inför VM, alla vill göra färdigt till dess. Men vi har många bygglovsplaner för 2008 och 2009 också, så jag är inte rädd att investeringstakten dalar efter VM. Skillnaden mot byggboomen med efterföljande krasch i slutet av 80-talet är att vi har kapitalstarka investerare.
– Förra året ökade befolkningen för fjärde året i rad med 154 personer, varav 54 är barn: det blev som vi hade hoppats! När fler skriver sig här får vi också en kvalitetshöjning på produkten turism.
Liksom svenskt turistande – fast inte lika fort. Vi turistar själva mer än vi ger turistservice, än så länge. Gapet mellan svensk konsumtion och produktion av turism, den så kallade turistbalansen, minskar. Företaget Turismens utredningsinstitut rapporterade i juni att fallhöjden mellan konsumerad och producerad turism är 24, 3 miljarder kronor – en minskning på 3,8 miljarder på ett år. Bra, tycker utredningsinstitutet.
Åre är en framgångssaga – om man tänker bort Are Down town i mellansäsongsskrud. I fattiga länder är turismen sällan på de lokalas villkor, där följer den samma regler som andra industrier. Postkolonial exploatering kan ske med turistanläggningar lika väl som sweatshops. Dess globaliserande samförande kulturella funktion är också tveksam. Turister tenderar att umgås med sig själva på sin resa, och de lokala lämnar sällan ut mer än en servicefasad till umgänge. Många länder med tveksamma politiska regimer tar emot massor av besökare från mer demokratiska länder år efter år utan att det tycks påverka det inhemska styret nämnvärt. Vidare är turismen nyckfull och sårbar, nästa säsong är aldrig säker.
En allmänt godtagen definition är den som reser mer än tio mil från sitt hem och är borta minst över natten – men inte mer än ett år, och i annat syfte än att tjäna sitt uppehälle eller bedriva fasta studier.
TURISMEN I HISTORIEN
Orter med romerska bad gav namn som lever kvar än idag, som Baden-Baden och Bath. Under 1600-talet blev många av de gamla romerska badorterna kurorter. På 1600-talet uppstod också vanan för adelns och den bildade överklassens ynglingar att komplettera sin bokliga bildning med en »Grand Tour« genom Medelhavets kulturländer – det gällde att kunna såväl språk som historia dit man kom. De medeltida djäknevandringarna och pilgrimsvandringarna företogs inte främst för nöjes skull. I det första fallet handlade det om att söka en utbildning och utkomst, i det andra själens frälsning (och man skulle gärna ha huvan nerdragen så långt att man inte såg vad man gick förbi).
Nätverket Sveriges levande forntid samlar 34 anläggningar som alla syftar till att levandegöra historiska – och förhistoriska – tider och platser på ett arkeologiskt korrekt sätt. Du känner de flesta som »fornbyar«. Folk i koltar som mal säd i stenkvarnar, håller gillen eller bygger koggar – allt så historiskt korrekt man kan. Fornbyar brukar växa fram efter arkeologiska utgrävningar.
Risken att bli ihopblandad med vulgärhistoriska festivaler eller fantasy-lajv är inte det stora problemet för fornbyarna. Det är ekonomin.
Hittills har hans eget Skäftekärr klarat sig med lokala och regionala bidrag, och projektpengar från EU. Men man är på fallrepet. Wellin är ekonom i grunden och menar att han behöver anställa arkeologer för att kunna arbeta seriöst efter de senaste korrekta rönen.
Wellin framhåller att man förenar flera verksamhetsgrenar, som arkeologi, hantverkare, fotografer, och så förstås turistbranschen.
Mer info och en lista över fornbyar på: www.forntiden.nu
www.lo.se
De svenska fjällen upptäcktes av engelsmän. Nåja, vi visste förstås att de fanns där, men inte att de var värda nöjesbesök förrän medlemmar av klubbar som The Alpine Club, grundad 1858, började använda dem för bergsäventyr, frisk luft
Pilgrimsvandringar
– Ja, det är ett nyväckt intresse för pilgrimsvandringar de senaste 10–20 åren, säger Tomas Wettermark, präst verksam vid Vadstena pilgrimscentrum.
– Nyintresset har att göra med friskvårdskulturens tillväxt, men också att det ekumeniska samarbetet ökat och vi fått fler influenser från den katolska och ortodoxa världen, där pilgrimsvand-ringar har en stark tradition, tror Wettermark.
Mer om pilgrimsvandringar hittar du på Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se.