061030
Ett nytt nummer
är på väg. Ett nummer där Galago slutar att vara en tidskrift och blir till en
storslagen serieantologi i bokform som kommer ut tre gånger om året. Om vi får
ha ett ord med i laget så lär det bli den bästa serieantologin i världen, och
det svenska kulturlivets mest svårstoppade monster.
Varför en bokserie?
Bland alla
lovord för Galago de senaste åren har det också funnits kritik. Våra läsare
vill ha en Galago i större format, utan bokklubb, och nu är det precis vad ni
får. Nya Galago blir dubbelt så tjock, mycket större, med bättre tryck och ett
mer tidlöst innehåll. Vi har rört oss åt bok-hållet i några år, och nu har det
blivit dags att ta det sista steget.
Dessutom är
själva idén med en tidning att den ska ha en bred distribution. Som den svenska
distributionsapparaten ser ut är en tidning som Galago hänvisad till några
dussin försäljningsställen i de större städerna. Som bok behåller vi dessa, men
kommer också ut i bokhandlarna och nätbokhandlarna. Vi kan göra en bättre och
tjockare Galago för mindre pengar, och det enda tråkiga är att den inte kan
komma ut riktigt lika ofta som tidigare.
Vad ska den innehålla?
Vi vill inte
avslöja för mycket på förhand, men Galago vol 88 är 200 sidor tjock och i ett
större format än tidigare. Den har en ny grafisk form signerad Erik Uppenberg
och innehåller ett hemligt textblock, en intervju, två rikt illustrerade
noveller samt massor av serier från Sverige, Finland, Italien, USA och Japan.
Japan? Alltså… manga… i Galago?
Ja, det stämmer.
Och noveller, varför det?
Idag finns det
alldeles för få forum för nyskriven prosa i Sverige. Och då ska vi inte ens
tala om fin gammal ädelprosa. Nu har vi tröttnat på att söka, och väljer att
publicera själva i stället. Alla noveller kommer att illustreras av
Galagotecknare, så förhoppningsvis lär det inte att kännas påklistrat. Det är
hög tid för den illustrerade novellens återkomst utanför mormors
veckotidningar.
När kommer den?
Galago
vol 88 släpps helgen den 17-19 november, i samband med Street Ord & Text på
Hornstulls strand i Stockholm. Kom och var med vid avtäckningen av en helt ny
Galago-inkarnation, träffa tecknarna och redaktionen, ta en jävla chai latte
och lyssna på några författaruppläsningar.
På
lördagen delar vi upp styrkorna och halva Galago beger sig till Socialistiskt
forum i ABF-huset. Även där säljer vi nya Galago och 14.30 är det seminarium
med Fabian Göranson och Liv Strömquist. Men dagen är lång, så det går nog bra
att hinna träffa oss på båda ställena.
Och så, på lördagskvällen (alltså den 18:e) har vi stor releasefest på Street tillsammans med Modernista
och ABF. Se denna blogg för detaljerad information när datumet närmar sig.
Förresten, vol 88
kommer givetvis att landa i Galago-abonnenternas brevlådor i samma veva!
Inlägg av Mats Jonsson
( kommentarer 3 )
Glöm inte vart du hörde det först!
061023
Nu ska vi ta det lilla lugna här, korka upp, varva ner och få lite gosigt i stugvärmen. För två minuter sen hade en annan nämligen en jävla mysig liten tankesmedja med nån jävla tvättbjörn till blåklint. Är nu ombedd att dra på mig kulturministermanteln, ett litet trevligt rötjutsjobb som passar en annan som pilsner.
Med åratals erfarenhet av att sälja in media på tillställningar världen över kan ju Patriark Måleruds lille pilt ranka sig själv som sveriges främste kulturentrepenör. Har ju halsat både Boris, Frexinet och Lambrusko på små insäljningar på internationell basis.
Jävla roligt alltså, det ska ju vara kul att vara kulturminister. Svart krusbärscider på lerkrus i Estland, lite arsenik i urinröret på Borneo, en tugga afrikanskt skojgräs i ena kinden, en halv plasthink guano i den andra och en så kallad french tickler inflikad i anus. Globetrotter Målerud säljer in all mångkultur till extrapriser.
Renkött, två jävla dalkullor, femton spannar med vatten från Loka brunn och så Edvard Persson penetrerandes en gås i lönndom. Har vibbat in Åsa Nisse "där det är skönt", sett Jägarna, varit gift med Ingmar Bergman, sysslat med seximport och medverkat i aktuella TV-program som Baren. Kaj-Urban Målerud; livmedikus inom svensk kulturhistoria.
Har dansat jitterbugg med en neanderthalspackad Stefan Liv på Medis, snortat koks på Avenyns alla toaletter, vanhelgat systrarna Kallur på öppen gata och haft så kallad "food sex" med märket Dafgård. Klassetta på kast med liten boll, skattskriven i Monaco och medlem i Vulkanerna. Gamle Kaj-Urban vet allt om den viktiga rollen som idrottsminister.
En annan behöver inte oroa sig för TV-licensen. Har fakturerat Radiotjänst i femton år nu för vartenda litet säljmöte. Brukar ju bli jävla trevligt med lite främmat på kvällskvisten. Har ju ingen TV men man har ju Rosita, Marinella, mäsk, munvatten och ett litet okynne i blicken.
Jävla trevligt alltså. Liten pilsner i gryningen med de andra blågröna kan ju generera miljoner i fakturor. En annan blir ju kulturminister på frilans. Det gäller att hänga med i svängarna och hjälpa välfärden. Det är en blå himmel där ute. Vi tar in några praktikanter på posten du och jag. Man kan ju inte jobba jämt bara för att man är minister. Det blir traktamente, fakturering och lite fart på kulturen.
Kultursverige kan behöva en liten pilsner på det här va?
Inlägg av Kaj-Urban Målerud
( kommentarer 9 )
Galago har varit på Arvikafestivalen
061012
Det började som ett vänligt och hedervärt litet äventyr. Hur kunde något så vackert bli så smutsigt? Galago har varit på festival i sommar med våra kompisar på Vertigo förlag.
Det skulle varit så vackert med läsningar, författarträffar och musik. Med oss hade vi festivalens absolut minsta tältscen, ett båttält Priftis klippt på Blocket några månader tidigare, tecknare och vänner. Carl Michael Edenborg och Vertigogänget reste ungefär samtidigt som oss med ett fullastat släp med all utrustning. Trots detta lyckades vi komma timmar senare än honom till Glafsfjordens pärla. Jag fattar inte hur vi lyckas. År efter år.
En relevant addition till resan var att kvällen innan börjar min telefon gå i ett med folk som skulle med men som av någon anledning inte hade något tält. Nu undrade de om dom kunde tränga in sig i mitt. Jag insåg rätt snart att tio pers omöjligen skulle få plats i ett tremannatält ens om vi sov i skift. Men som den goe värmlandspöjk man är så kontaktade jag klanen Klenell i Sunne. På tio minuter, klockan elva kvällen före avresa lyckades Simon K, ur en lada någonstans i urskogen, ordna fram ett militärtält med den klädsamt felstavade texten SIEG HAIL påmålat på ena sidan.Resan var räddad, dummare än så här kunde det inte bli, vi hade hittat ett hem.
Fredagen var den intensivaste dagen för oss alla, Las Palmas skulle spela, vi skulle måla en vägg och våra kompisar Goto80 och Jossystem skulle uppträda i vårt tält. Jag själv skulle inte bara hinna ha koll på scenen utan också hinna med att se the Knife, dricka lådvin och göra bort mig genom att spela skivor backstage. På något magiskt vis löste sig alltsammans och det hela var en mer än trivsam upplevelse.
Vid vårt lilla torg var det full fart under dagen.Våra läsare hälsade på och hängde med oss, lyssnade på vertigoförfattaren Odd Ahlgrens eminenta improviserade musikuppträdande, 
där även Kim W Andersson och Björn Westerlund var med och jammade. Bromander läste texter, CM showade genom att, som utlovat i sitt nyhetsbrev, låta alla hångla med vertigomannen (se toppbild).
Det dansades mycket. Tydligen finns dansandet fångat på film till undertecknads skam och kommer vara med i nästa vertigofilm.
Jag tror det var någonstans i den här villervallan jag och CM intervjuades i Nya Wermlandstidningen, jag lyckades skita ur mig intelligenta kommentarer som:
J:Galago och Vertigo har ungefär samma ideologi.
NWT:Vad är den ideologin då?
J: Eh det vet jag inte, har inte tänkt så långt, men jag tror det har något med sex och serier att göra.
Eller:
J: Jag känner väldigt många som jag gick på gymnasiet med.
Jag vet inte men jag antar att när gamla klasskamrater pratar om vad som hänt med folk efter skoltiden i Värmland så har de i alla fall koll på att undertecknad lyckats ta hem pokalen som praktpucko.
Las Palmas körde en liten spelning i tältet och i sann demokratisk anda fick publiken bestämma låtarna. Som sveriges enda uttalat kommunistiska tecknare var Simme givetvis utrustad med hammare men däremot såg jag aldrig Calle beväpnad med skära. Extranumret med Simons uppräkning av alla bidrag han någonsin tagit var dock en av fredagens höjdpunkter.
Både Las Palmas och Goto80/Jossystem-gigen var helt fantastiska och det var proppfullt med folk under bägge. Måste säga att jag fortfarande är imponerad av vad mycket stryk det där tältet fick ta utan att falla ihop.
Även min egen insats tillsammans med folket från Norköpings klubb Republik gick strålande. Jag vill inte skryta men vi fyllde dansgolvet efter två låtar. Det blev med andra ord en lång och helt vansinnig natt.
Lördag däremot var Apocalypse now.
Så här mycket skoj höll helt enkelt på att ta kål på oss. Långa nätter, sömn utomhus, stenhårt arbete och spritångest är en dödlig kombination för vilket härligt gäng som helst.
Och så var det vädret...
Det regnar alltid på Arvikafestivalen. För er som inte vet det så är alltså Arvikafestivalen det största mudwrestlingläger som existerar på jordens yta. Det var vi beredda på. Vad vi inte var riktigt lika redo för var att regngudarna vuxit upp, packat ihop och bestämt sig för att synt inte är grejen längre. I stället så gjorde helios sitt förvärv rejält och gassande sol + vätskebrist + sisådär 20 kilo koldamm i lungorna = en ganska utmattad galagotrupp. Jag tappade rösten och gick in i min nya roll som trött tonåring i målbrottet med glans. Dödsstjärnan-Jon kunde inte ens presentera vinnarna i serietävlingen med uräkten att han hade så ont i ansiktet. Men Linton vart du än är, fågelkräket vann, du ska bli publicerad. Det är jag man nog att se till.
På det hela taget så är jag nöjd med Arvika. Vi kan bara be till gudarna att Arvika är nöjda med oss och att vi är välkomna tillbaks nästa år. Snälla förlåt oss, vi kan så mycket bättre och vi gillar verkligen er.
Tack alla ni som hakade på och alla som hjälpte till. Trots min lite cranky uppenbarelse när rösten försvann så saknar jag hela gänget och hela känslan som var.
Tack till Jouni för kukshowen. Legenden återkommer med jämna mellanrum.
Tack till CM, Hanna, Daniel, Odd, Lalla, Martin och hela jävla Vertigo. Fan vi älskar ju varandra. Vi borde bli ihop.
Ja och givetvis tack till Mattias, Ilse och hela familjen Aldaron för att ni finns och gör vår vistelse så oerhört mycket enklare i Arvika.
Inlägg av Johannes
( kommentarer 4 )
Av oavvisligt allmänintresse
061010
Låt mig få göra en sak klar redan från början. Det här är
en blogg om Galago och det som händer i vår lilla värld, inte en blogg om vad
jag åt till lunch idag eller om livet som nybakad pappa vid Mariatorget. Inte
heller är det en blogg om politiska meningsmotståndares ondska och övriga
tillkortakommanden. Tack.
Framöver kommer vi att lägga upp reportage i bild och text
från Galagos olika jippon, samt tipsa om saker som händer i
alternativseriesvängen och recensera de senaste graphicnovelsarna från Top
Shelf, Highwater och Lumbago. Detta lär intensifieras när den nya Galagon
närmar sig, ni vet det där röda monstret på larvfötter som viker om din knut
helgen den 17-19 november med sina 200 sidor fyllda av de bästa serierna och
novellerna i världen? Eftersom Galago vol 88 är så banbrytande tänker vi
hemlighålla nästan allt omkring den utom det fina omslaget ni kan se
annorstädes på sajten, men på den här platsen kan vi nog inte hålla oss från
att pysa ut lite information då och då när datumet för den första Galagon i
bokform kommer närmare.
Just nu befinner den sig i Borgå i Finland för att tryckas.
Jag vill gärna hälsa till våra finska läsare. Och kanske be om ursäkt för den
där gången 1994 då jag och min kusin var så fruktansvärt berusade på
Konstakademins parkering i Helsingfors efter Circle-konserten och jag för
första och enda gången i livet körde tricket ”halsa direkt ur Grants-flaskan
och genast spy upp det jag druckit och sedan halsa igen, bara för att spy på
nytt och så vidare ad nauseam (bokstavligt talat)”. Jag råkade även skrika
”Onkkajaussapillonkkarva!” efter en kvinna som urinerade bakom en parkerad bil,
men hon verkade inte ta speciellt illa upp. I vilket fall så vill jag be om
ursäkt.
Nåja. Just nu är det tyst och lugnt på redaktionen.
Johannes Klenell sitter hemma i Skärholmen och vilar ut efter att ha satt ihop
Galagos, och hela Ordfronts, hemsida. Sofia Priftis ligger i torrdocka i
Shanghai. David Liljemark har inte synts till sedan i går. Eftersom mitt badrum
håller på att renoveras och min familj evakuerats till landsbygden tillbringar
jag så mycket tid det bara går här på Galago. Idag har jag till och med städat
skrivbordet. Svarat lite i telefon. Knutit nya tecknare till förlaget. Blivit
intervjuad över en getostpaj på Kafé Soda. Duschat. Skojat upp Johan Berggren.
Saknat min evakuerade familj.
Att sakna ett barn är den kanske starkaste
sinnesförnimmelse jag haft; det är ju fan på en helt annan planet än att sakna
någon annan man älskar. Nog för att det hänt att jag fällt både en och två
tårar ner i den varma mackan framför Gudfaderntrilogin när min fru varit
bortrest, men det här! Det är fysiskt
och det sitter i solar plexus. Som att någon kört in sin näve mellan mina
revben, slitit ut något och efterlämnat ett sugande, malande tomrum. Det är som
ett inverterat svart hål (öh… blir inte det en sol?) som suger och suger och
suger. Och jag har bara varit ensam i två dygn. Tänker på de mjuka, svala
kinderna och det flygiga håret, känner leeendet. På dessa två dygn har jag fått
en ny aktning för folk som av en eller annan anledning inte får eller kan
träffa sina barn alls. Herregud.
Några kanske har missat att Galago fick en del negativ
uppmärksamhet i boulevardpressen dagarna före valet? För er kommer nu en
genomgång. Och ja, det här kommer på cp-provet:
Galago nr 2/06 hade temat ”Stoppa borgarna” och var från
pärm till pärm fyllt av politiska serier. Grovkornig satir, nybuskis,
socialrealism, fackföreningsnostalgi… vi tog ett allomfattande grepp på det här
med högern och vad vi inte gillar med den. Jag anade att en och annan liberal
skulle bli upprörd, och blev därför inte förvånad när Expressen ringde i slutet
av mars. Det var 20 timmar efter att min ovan nämnda dotter fötts så jag har
rätt vaga minnen av vad jag egentligen sa till muckrakern ifråga, men ”nyheten”
kom i alla fall aldrig i tryck. Kanske hade de fullt upp med den nygripne
Hagamannen, vad vet jag. Eller så var det helt enkelt ingen på Moderaternas
kansli som haft tid eller ork att ge dem en à två rubrikvärdiga repliker. Som
alla vet är ju en av kvällstidningsjournalistikens viktigaste byggstenar hur
man i tre enkla led bygger en ”rasar”-artikel.
1. Läs lite obskyra tidskrifter och hemsidor. Hitta ett påhopp som
verkar kontroversiellt.
2.
Ring den påhoppade och presentera påhoppet taget ur sitt sammanhang.
Fråga vad den påhoppade tycker. Givetvis svarar den överrumplade påhoppade
något i stil med att ”det här är för jävligt”.
3.Skriv en artikel med rubriken ”X rasar mot påhopp i Y”
.
Eventuellt kan man stoppa in ett led mellan punkt två och
tre, nämligen att ringa till påhopparen och be den kommentera. Kan vara kul i
en längre artikel, men får inte användas om det kan resultera i att läsarna
inser att det hela är en skitsak utan allmänintresse.
Våren blev till sommar, sommar blev till höst. LO köpte ett
stort antal exemplar av numret och delade, tillsammans med SSU, ut dem som
valmaterial. Bland annat, som det skulle visa sig, vid en familjedag på
Kolmården. Kommer ni ihåg det jag skrev om ”grovkornig satir” några stycken
längre upp? En annan gammal regel inom journalistiken är Grovkornig satir +
Familjedag på Kolmården = Given ”rasar”-artikel. Mums filibabba.
Schibstedkontrollerade tabloidtidningen Aftonbladet fick
nys om dådet och gjorde en stor grej av det på sin hemsa redan innan de kommit
till led två i modellen ovan. Det gjorde de dock en stund senare, vilket med en
dåres självklarhet resulterade i rubriken
”Moderaterna rasar mot påhoppet”
och underrubriken
”Littorin: Det här är för djävligt”
När man blir dissad av partisekreterare vet man att man i
alla fall åstadkommit något i livet. Pontus Lundkvist (vars serie
”Golfarupproret” Sven-Otto syftar på) var glad och nöjd, och som ansvarig
utgivare kände jag att jag kunde ta åt mig i alla fall en smula av äran.
Sedan vaknade mannen på gatan, gräsrötterna och Nisse i
Hökarängen. Min inbox fylldes strax av mail från såna där som reagerar med
ryggmärgen och gärna skulle slopa yttrandefriheten helt och hållet bara man
slapp bli upprörd. Dessutom kom det några mail från Galagoläsare som från och
med nu tänkte bojkotta alla våra produkter. (Man kan ju fråga sig varför det
tog dem ett halvår från det att de läst serien till att de reagerade, men det
kanske beror på Galagos lilla format, ni vet, det där formatet som gör serierna
så svårlästa?) En gammal bekant hörde av sig och var besviken. En känd
pokerexpert som outade sig som moderat ville köpa ett exemplar. Smånassarna på
Flashbacks forum avbröt sin oändliga grupponani för att ge oss en holmgång.
Nazister har fan ännu mindre humor än liberaler. Det är ju sorgligt.
När hoten om polis-, JK-, JO- och PO-anmälan i inboxen
började bli fler än klagomålen över Galagos lilla format kände jag ett stråk av
missmod längs ryggraden. Jag blev rätt jäkla less, faktiskt. Men så, som en ung
gud ur teatermaskineriet, kom en gammal nemesis som nu iklätt sig frälsarrollen
– Carl Bildt. Carl fucking Bildt skrev om Golfarupproret i sin valblogg! När
man blir dissad av före detta statsministrar vet man verkligen att man åstadkommit något i livet. Och vad skriver karln?
Vad skriver den främste retoriker vårt land sett sedan Palme kom i jorden? Jo:
”Folkmord?
Jag ser att serietidningen Galago som SSU tydligen ägnar
sig åt att dela ut förutspår att en borgerlig valseger kommer att leda till folkmord,
våldtäkter och lemlästade barn.
Inget huttlande med nyanser där.
Det är nog dags för en rejäl dementi på temat att just
folkmord, våldtäkter och lemlästade barn ägnar sig inte de nya moderaterna åt.
posted by Carl Bildt at 13:43”
Ho ho ho! Och exakt när var det ni slutade? När Bo Lundgren
avgick, eller ännu tidigare? Efter Bildts inlägg sänkte sig lugnet åter över
Galagoredaktionen. Nu kändes det bara roligt igen, även om vi tyckte lite synd
om SSU:arna som råkat placera vårt borgarnummer i närheten av barn. För tyvärr
är det ju så, att i nyhetsjournalistikens värld existerar inte termer som
föräldraansvar. I alla fall inte när det gäller tecknade serier.
Inlägg av Mats Jonsson
( kommentarer 4 )
Äntligen är hemsidan uppe!
061009
Till sist efter ett halvårs slit så har vi en ny hemsida. Har försökt fräscha upp den gamla som började mer eller mindre likna en sophög. Bokutgivningen är på plats inom kort och weblago ska givetvis uppdateras. Har du material du vill ha med där så hör av dig till oss.
Galago är rödare än någonsin men det kanske inte behöver någon kommentar.
Jo. Sen har vi även till sist välsignats med adressen www.galago.se.
Inlägg av Johannes
( kommentarer 0 )
Konstruktionen går vidare...
061005
Hemsideskämpandet går vidare i ett kallt alliansens Sverige...
Inlägg av Johannes
( kommentarer 2 )
Galago
061004
Det här är Galagos blog. Det är här vi genom den nya tekniken för ut vårt budskap, berättar om det vi gillar, inte gillar lika mycket och rapporterar från våra resor och äventyr.
Inlägg av Galago
( kommentarer 3 )