Den helande skuggan
”Som nyanställd på Nationalmuseum – det var på 1940-talet – blev jag anmodad att granska arkivets mycket detaljerade beskrivningar av museets samtliga verk.
Det inbjöd till ett närgånget studium av framför allt de mer innehållsrika målningarna, vilket väckte många frågor. Sitter det verkligen en person och metar mitt i Rubens dionysiska Backanal? Hänger det femte av de korsande svärden i Batavernas trohetsed fritt i luften?
Många verk inbjöd även till fria fantasier och ungdomliga dagdrömmar.
I denna bok, i vilken alla noveller utgår från ett konstverk, har jag på nytt tillåtit min fantasi att ta överhanden.
De konstverk som främst väckt mitt intresse är av högst skiftande slag. Rembrandts djupt gripande Den förlorade sonen, Vilhelm Hammershøis dovt ödsliga Londonbild och Frans Hals psykologiskt fängslande gruppbild av föreståndarinnorna för ett fattighus är några av de mer kända.
Den första impulsen till en berättelse har ibland väckts av konstverkets huvudmotiv, ibland av någon lätt förbisedd detalj. Samtliga historier kan dock sägas ha ett gemensamt syfte: att göra det obekanta mer bekant, det bekanta mindre.”
I Den helande skuggan spelar Lars Ardelius upp hela sitt register som novellist och demonstrerar att han tillhör våra främsta författare i denna genre.
Den helande skuggan av Lars Ardelius. Omslag: Eva Stjerne Borgström. Inb. 158 s. Ill. ISBN 91-7324-882-7. September 2003.