John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist är född 1968 och uppväxt i Blackeberg, där också hans första roman Låt den rätte komma in (2004) utspelar sig. Efter en karriär som trollkarl och ståuppkomiker blev han till slut skräckförfattare. På senare tid har han även bl.a. skrivit manus till TV-serierna Reuter & Skoog, Kommissionen samt till den kommande filmatiseringen av Låt den rätte komma in. Hans andra roman Hanteringen av odöda utkom i juni 2005. I novellsamlingen Pappersväggar (2006) får man bland annat veta vad som hände med de odöda. 2008 utkom romanen Människohamn, som utspelar sig i skärgården med havet som det stora skräckinjagande hotet. I maj 2010 utkommer hans nästa roman, Lilla stjärna (även som CD-bok), en historia om kärlek och besatthet, om en röst ifrån en annan värld och idoldyrkan driven till sin spets.
John Ajvide Lindqvist har tilldelats GP:s litteraturpris och Selma Lagerlöfs litteraturpris för sitt författarskap. Hans böcker finns utgivna i 29 länder, bland andra Australien, Kina, Brasilien, Danmark, Tyskland, Ryssland, Storbritannien och USA. Läs mer på johnajvide.se.
Så här skrev John Ajvide Lindqvist om sig själv i Svensk Bokhandels höstboknummer 2004 inför sin debut:
"Min bok handlar om en vampyr i stockholmsförorten Blackeberg på 1980-talet. Den handlar också om att vara tolv år. Om kärlek också. Och hämnd. Men en vampyr står i centrum av handlingen. En riktig, en sån som måste dricka blod för att fortsätta leva.
Titeln anspelar på det jag tycker är mest moraliskt fascinerande med vampyrer: du måste bjuda in dem för att de ska kunna komma åt dig. Dessutom är det titeln på en sång av Morrissey, Let the right one slip in. En uppmaning: LÅT DETTA HÄNDA!
Det finns nästan ingen skräck skriven på svenska. Varför inte? Ingen aning. Rädslan för det låsta, mörka rummet där något krälar i hörnet är universell. Men tills nu har det där rummet funnits i USA eller England. Nu ändrar vi på det.
Mina berättelser vadar inte i blod och äckel. Det finns där, naturligtvis, men framför allt handlar de om människor som ställs inför det Andra. Vår verklighet är skör och bräcklig, inte sant? Vi går omkring i vackert väder, gör våra läxor och planerar vilket virke vi ska använda till nya altanen. Och samtidigt...samtidigt...är det bara en tunn hinna som skiljer oss från fallet, monstren, ett mörker som slår lock för ögonen. Det Andra. Vad händer när det sipprar in? Vad gör vi?
Ni kanske inte känner så här, nä. Det är impregnerat virke som gäller, och därmed basta.
Jag har känt så här sen jag var tolv, ungefär. Det var då jag började läsa skräck. Jag hade så gott som samtliga böcker i Kalla Kårar-serien, om ni minns? Det var äntligen böcker som handlade om hur det är. Ett slags hemkomst. Till skillnad från familjen Pip-Larsson och Enid Blytons konstellationer - fem, sex, sju, hur många de nu var. Kalla Kårar var verkligheten. Där kände jag igen mig.
Jag var en utstött, så klart. Jag sysslade med trolleri. Kort, mynt, näsdukar. Min andra hemkomst var när jag kom in i Svensk Magisk Cirkel som trettonåring. Där var alla miffon. Mobbade pojkar med en hemlighet. Gubbar som drack whisky och visade korttrick för varandra med darrande händer. Jag kan gråta av ömhet när jag tänker på det. Min familj.
Åh, jag mår bättre nu. Jag var ståuppkomiker i tolv år. Jag är gift och älskar mycket, har en son. Men när jag började skriva Låt den rätte komma in var det som att hitta tillbaka till något jag glömt. Grunden för det jag är - skräcken och magin. Jag kunde inte förstå hur jag lyckats bortse från det så länge.
Så här är den nu. Den första svenska vampyrromanen sen Viktor Rydbergs Vampyren, vad jag vet. Ni behöver inte känna som jag. Ni kan läsa den som en thriller, bara. Det är så den är skriven. Men om ni känner av den där hinnan, pappersväggen som skiljer oss från det onämnbara: läs och njut. Och välkommen i familjen."