Mattias Ronge
Mattias Ronge, född 1974, är pr-konsult och bor med sin familj i Stockholm. Han har tidigare jobbat som lärare och manusförfattare till en tecknad serie. Tittaren ( januari 2010) är hans debutroman.
Så här skrev Mattias Ronge inför sin debut:
"Idag är den första recensionsdagen av min debutroman Tittaren. På vardera sida om mina armbågar ligger verktygen som jag behöver denna morgon. Som är nödvändiga för att förstå och för att hantera. I en prydlig hög framför mig på köksbordet ligger Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet. Jag stirrar intensivt på förstasidorna, där jag givetvis inte finns med, letar efter en vink. Men förstasidorna skriker åt andra, viskar inte ens till mig trots stora bokstäver, inte idag.
Jag har stängt av telefonen. Vill inte riskera att få ett SMS där det står: 'Vad vet kritiker? Kör hårt!' eller: 'Ledsen Mattias, de kanske bara inte förstod den.' Allt jag har skrivit börjar och slutar den här dagen, men är de inte många, dagarna för bedömning? Dagar när man granskas och befinns tillräcklig eller otillräcklig, eller kanske otillräknelig. Romanen ska slutföras för att granskandet ska kunna påbörjas. Men när romanen är klar är den inte en roman, har jag fått lära mig, utan bara ett manus, en icke bedömd textmassa utan hårda pärmar. När romanen är färdigskriven har processen därför ännu inte startat. Bara en brevbärare kan sätta igång hjulen som förvandlar ett manus till en roman. Bifogade filer göra sig inte besvär.
Kanske är känslan när man lämnar det vadderade, i förväg frankerade, kuvertet på posten den sista klara. Odiskutabla. Egna. Sedan väntan. Upp till åtta-tio veckor. Kontakta inte oss tack, vi kontaktar dig. Och så inleds granskningarna: 'Manusgruppen har nu tagit ställning till ditt manuskript och tyvärr beslutat sig för att tacka nej till en utgivning. Med vänliga hälsningar Manusgruppen.' Alltid denna manusgrupp. Känslan när man hämtar ut det ratade manuset på posten med spelat lättsamma anletsdrag och lösskägg som kliar. Tysta löften och utfästelser: Om jag bara får ge ut den här boken så ska jag aldrig be om något igen. Då förändras allt. Då är jag klar.
Plötsligt stora förlag som inte avskyr manusets varje del. Som via elektronisk post kommer med personliga omdömen och råd om förbättringar, kommentarer som ger vid handen att någon har läst manuset. Som antyder att inskickade manus av okända aspirerande författare inte alls hamnar i en postbox i Gällivare för att därifrån transporteras till ett pappersverk där de förvandlas från manus till pappersmassa. Pappersmassa som ska bli riktiga böcker, utgivna författares alster. Jag kommer ihåg det första samtalet efter att ha granskats och befunnits värdig av förlaget. Glädjen. Rädslan. Mötena där innehåll analyserades och recenserades och rädslan för att avslöjas. Redigeringarna och samarbetet bedömdes och till slut tecknades kontraktet.
Jag bestämmer mig för att börja med Aftonbladet. Slår upp kulturdelen. Sträcker mig efter de andra tidningarna. Bläddrar fram kultursidorna i var och en, sorterar de uppslagna tidningarna framför mig. Plockar upp verktygen som väntat vid armbågarna. Börjar läsa. I vänster hand har jag en ordbok och i höger hand en pistol. Om jag bara får bra recensioner så ska jag aldrig be om något igen. Då förändras allt. Då är jag klar." Mattias Ronge