Riksrevisionen ljuger
Av Lennart Kjörling
Folkrörelsebiståndet urholkas på grund av felaktig kritik.
Minns ni rubrikerna i höstas om korruption och svindel i folkrörelsebiståndet till Afrika? »Stora summor svenska skattepengar försvinner spårlöst i hanteringen« skrev Dagens Nyheter och dagen efter i en ledare »Projekten läcker som såll. Korruption är regel snarare än undantag«. Den ansvarige revisorn Staffan Ivarsson spädde på med några feta uttalanden som: »Det är en korrupt röra, High Chaparall. Man orkar inte förfalska«.
Det artade sig till en präktig skandal. Förtroendet för de små enskilda organisationer som arbetade inom folkrörelsebiståndet sköts i botten. Men ett halvår efteråt avtecknar sig en helt annan skandal: Riksrevisionen.
Sida beställde en fördjupad revision från revisionsbyrån Allegretto. Där tecknas en annan bild. Visserligen hittar man fortfarande en hel del röra i revisionen, pärmar på fel plats, kvitton på avvägar. Det är naturligtvis allvarligt, men om man har arbetat i tredje världen blir man inte förvånad. Det är inte alla samhällen som är så välorganiserade som vårt och det tar tid och kraft att förändra bokföringskulturen. Riksrevisionen hade dessutom valt ut projekt där det redan varnats för problem.
Men det viktigaste som slogs fast var att Allegretto bara hittade felaktiga kostnader kring EN procent av de utbetalade pengarna och inga avsiktliga oegentligheter. Det är fantastiska siffror. Skulle allt bistånd visa samma siffror vid en noggrann granskning skulle jag bli positivt förvånad. Jag vet definitivt att korruptionen i både statlig förvaltning och privata företag i Brasilien, där jag arbetat, är mycket mer omfattande. Siffrorna borde alltså vara mycket uppmuntrande, men denna information har definitivt inte nått skattebetalarna i Sverige.
Riksrevisionen håller nämligen styvnackat fast vid att inget nytt framkommit. Då menar man att det fortfarande finns problem kring bokföringen. När Magnus Lindell från Sida i en Aktuelltdebatt försynt frågar om det viktigaste inte är att verksamheten genomförts väljer Gina Funnemark från Riksrevisionen att inte lyssna.
När Riksrevisionen angrips i branschorganet Balans undviker riksrevisorn Lennart Grufberg problemet genom att säga att han vill hålla sig till sakfrågan, alltså de tekniska problemen kring bokföringen. Detta Goddag yxskaft-agerande från Riksrevisionen där man vägrar inse att man allvarligt skadat och i praktiken beljugit ideellt biståndsarbete gör att man kan ifrågasätta om man följt sin egen etikpolicy där det står:
»Vi skall förhålla oss politiskt neutrala i vårt arbete. Det är viktigt för förtroendet för vår opartiskhet att Riksrevisionen uppfattas som politiskt neutral.«
Man agerar nämligen inte i ett politiskt vakuum. Moderaterna är det enda parti som alltid gått emot biståndet. Trots det var det de som fick ministerposten genom Gunilla Carlsson som har profilerat sig bland annat genom att ifrågasätta folkrörelsebiståndet. Riksrevisionens position förstärks inte genom att revisorn Staffan Ivarsson är gammal kompis till Gunilla Carlsson från moderaternas riksdagskansli.
Gunilla Carlsson är nu ute efter att försvaga folkrörelsebiståndet ytterligare genom att höja egeninsatsen organisationerna bidrar med. Dessutom vill hon att de ska betala egenavgifter även för sin administration, hur någon nu skulle kunna tänkas vilja skänka pengar till administration. Följden kommer att bli en katastrof för många organisationer, ett hårt slag mot engagerat folkrörelsearbete. Detta är säkert avsikten, moderaterna är det enda parti som inte har folkrörelsebas, deras bas är marknaden.
Frågan är hur andra partier inom alliansen kommer att reagera. Kristdemokraten Lars Lindén i utrikesutskottet frågar i en debattartikel i Nerikes Allehanda: »Vem har bestämt att Riksrevisionen ska vara en kampanjorganisation för att sprida ogrundad kritik mot biståndet?« Det är bara att hoppas att de andra partierna har kurage att gå emot Gunilla Carlsson, men tyvärr är det hon som bestämmer.
Jag har talat med några som drabbats av Riksrevisionen och det är ingen ljus bild man får av den dyra revisionen, kostnaden steg från kalkylerade 2,9 miljoner till 4,4. Det känns som om deras agerande i Afrika borde revideras. Mest upprörd blir jag ändå när jag talar med en kvinna som varit med och drivit ett mycket intressant hälsovårdsprojekt. Deras verksamhet läggs nu ner, de orkar inte längre efter den felaktiga kritiken. »Jag har inte varit människa på ett halvår«, säger hon.
Även efter den nya rapporten kvarstår den felaktiga mediebilden. »Miljontals svenska skattekronor som skulle gå till hjälp och utveckling i olika afrikanska länder hamnade i fel fickor och kom till ingen nytta« skriver Norrköpings tidningar. Riksrevisionen har ett mycket stort ansvar för detta.
Lennart Kjörling är författare, frilansjournalist och före detta biståndsarbetare.