Levande bistånd
Biståndsminister Gunilla Carlssons utspel om att bistånd stjälper snarare än hjälper stämmer inte i Bangladesh. Här räddar det liv.
Text: Gabrielle Jönsson
Foto: Amy Johansson
Korruption«, »dött bistånd«, »förskingring« och »bistånd som en del av problemet och inte som en möjlig lösning för att bekämpa fattigdomen i världen«. Efter biståndsminister Gunilla Carlssons utspel på debattsajten Newsmill i augusti i år strömmade kommentarerna in; »Dra ett rött streck över Sida«, »Svenska folket har alltså rånats på 100 miljarder under tre år«, »Det är uppenbart att bistånd delas ut slentrianmässigt utan vettiga kontroller«.
Svenskt bistånd har kritiserats med jämna mellanrum under åren, men Gunilla Carlssons senaste utspel om att bistånd skulle vara en del av problemet i många utvecklingsländer är en del av regeringens nya biståndslinje som införts successivt från 2006. Det väl etablerade målet med 1 procent av Sveriges BNP till biståndsbudgeten vill regeringen ersätta med ett golv på 0,7 procent. Förslaget har stött på kraftigt motstånd inom den egna alliansen och inte kunnat genomföras. Kostnader som idag budgeteras som militära utgifter, som minröjningsinsatser och utbildning av soldater om mänskliga rättigheter, försökte Sverige 2007 övertyga andra givarländer att räkna in i biståndsanslaget istället för under militära utgifter. Försöket misslyckades.
Förändringar regeringen har lyckats genomföra är en minskning av antalet länder som mottar svenskt bistånd från 70 till 33 länder. 2010 minskar det svenska biståndet med 2,5 miljarder kronor från föregående år. Sidas stöd till forskning i utvecklingsvärlden minskar från nuvarande år med 20 procent under 2010. Informationsanslaget till enskilda organisationer, som gör det möjligt att sprida information om utvecklingen i fattiga länder och driva opinion för utvecklingssamarbete, har halverats från 2009 till 2010. Att informera om banbrytande forskningssamarbeten och utvecklingsprojekt som räddar liv och förändrar livssituationen för hundratusentals, kanske miljoner människor som lever i fattigdom kommer att försvåras.
På femte våningen på Dhaka Medical College i Bangladesh är väntrummets stolar fulla. På väggarna hänger affischer om våld i hemmet, information om livmodercancer och könssjukdomar. Allas uppmärksamhet är riktad mot filmen på den lilla tv:n i hörnet. På skärmen besöker en man en prostituerad som lockar honom med dans och sång. Budskapet är risken för spridning av hiv/aids. I det rymliga rummet bredvid tas kvinnorna i väntrummet emot av sjuksköterskor som under ett privat samtal bakom ett skynke tar reda på varför kvinnan har sökt sig till kliniken som erbjuder säkra aborter och rådgivning.
Quazi Suraiya Sultana är chef på organisationen RHSTEP (Reproductive Health Service Training and Education Program), en organisation som stöds av Sida. Det nuvarande projektet sträcker sig över tre år och får 32 miljoner kronor i bistånd. Pengarna går till finansiering av kliniker där kvinnor kan få tillgång till säkra aborter, sexualupplysning samt information om vilka rättigheter de har.
Quazi Suraiya Sultana känner inte till den biståndskritiska debatten i Sverige och ser oroad ut när hon får höra en kort sammanfattning.
– När andra länder inte vågat stötta oss har de svenska pengarna funnits kvar, säger hon.
När organisationen startade 1972 av en grupp gynekologer som såg det akuta behovet av vård till kvinnor kom pengarna från amerikanska USAID. Men på 1980-talet avbröts stödet. Inte förrän tidigare i år, efter president Barack Obamas beslut, kan kliniker i utvecklingsländer med hjälp av amerikansk finansiering hänvisa kvinnor till kliniker som kan erbjuda abort. De kliniker som finansieras med amerikanska pengar kan fortfarande inte utföra abort, även om de vet att en kvinna som blivit gravid utanför äktenskapet i Bangladesh inte har några alternativ. De flesta länder ger inte stöd till kliniker som erbjuder kvinnor abort.
– Det är märkligt, suckar Anjuman Ara, en av klinikens läkare. I Bangladesh är abort lagligt fram till elfte graviditetsveckan.
Det är omöjligt att få tillgång till exakt statistik över hur många kvinnor som dör varje år till följd av egna abortförsök i Bangladesh. Enligt uppskattningar från experter och organisationer handlar det om flera tusen kvinnor per år. År 2008 utförde de kliniker som RHSTEP stödjer 53 678 aborter.
– Den svåraste utmaningen är att få kvinnor att våga uppsöka klinikerna. Rykten sprids snabbt om en kvinna plötsligt reser in till stadens sjukhus. Ofta finns inte ens pengar till resan, säger Anjuman Ara.
Hon och Quazi Suraiya Sultana visar runt i de rena och lugna lokalerna på klinikens våningsplan. En våning ner, på den statligt finansierade mödravårdsavdelningen, råder nästintill kaos med nyförlösta kvinnor som delar på de nedblodade och smutsiga sängarna, deras nyfödda barn ligger bredvid. Om de överlevt. Bangladesh är ett av världens fattigaste länder. Mödradödligheten är mycket hög med uppskattningsvis 10 000 dödsfall varje år i samband med förlossningar.
RHSTEP samarbetar med den bangladeshiska staten som står för lokalhyra och vissa delar av möblemanget på klinikerna. Biståndet, de svenska skattepengarna, går till läkarnas och sjuksköterskornas löner och till den livsavgörande medicinska utrustningen. Korruption kontrolleras årligen av oberoende revisorer och regelbundet av kommittéer av läkare på sjukhusen som ser till att pengarna når deras patienter.
– Visst finns det mycket korruption i Bangladesh, överallt. Men det finns sätt att undvika den, vi är många som lyckas förändra trots korruptionen, säger Quazi Suraiya Sultana.
Debatten har fortsatt under hösten efter Gunilla Carlssons biståndskritiska utspel. Flera biståndsorganisationer uppmanar i debattinlägg Gunilla Carlsson att klargöra sina motiv bakom de kraftiga nedskärningarna i biståndsbudgeten. Samtidigt fortsätter de biståndskritiska inläggen att strömma in. En läsare tackar biståndsministern för att hon uppmärksammar problemen med svenskt bistånd då »fega kommunistjournalister inte vågar«. Inlägg som menar att »bistånd, innebär att man tar från de fattiga i de rika länderna och ger till de rika i de fattiga länderna!« återkommer som stöd för Gunilla Carlsson och regeringens nya biståndslinje.
Men de utskällda svenska biståndspengarna gör faktiskt skillnad. Varje dag, här i Bangladesh, när ytterligare en kvinna tar chansen att bestämma över sin egen kropp utan att riskera sitt liv.
Gabrielle Jönsson är frilansjournalist och har i flera år arbetat med utvecklings- och demokratifrågor i Sydasien. Amy Johansson är frilansfotograf, bosatt i Bangladesh.
Publicerad i Ordfront magasin nr 6/2009.