Ett vykort från världen
Av Bob Hansson
Jag råkade komma från ett hem utan böcker, jag råkade hoppa av gymnasiet och sedan råkade jag komma in på Helsingborgs stadsbibliotek, och först då förstod jag att kunskap inte var något de vuxna hittat på bara för att jävlas. Efter nio års skolgång upptäckte jag att det kunde vara kul att lära sig något.
Fram till dess hade kunskap i mina ögon bara vara något man behövde visa upp för lärarna för att få fina betyg, något som inte riktigt angick mig. Nu öppnade sig pärm efter pärm och i mina tonårsdojor påbörjade jag en klass- och bildningsresa som till sist ledde mig till det tangentbord jag just nu sitter vid. (Möjligen, för vissa litteraturkritiker, ett beklagansvärt faktum.)
Bibliotek är ingen abstrakt välfärdslyx. Inte för mig. Inte då. Det var helt konkret enda möjliga platsen för mig att lära mig om något, utöver den hårdrockande flipperspelare till vilken jag mer eller mindre föddes. Biblioteket var det första vykortet från en värld så mycket oändligare än den jag dittills mest gett fingret åt.
Om skolan var en stängd tvingande hand som ville pressa ner ägg i min hals, en social kontrollinstans som helt snöat in på olika vis att bevisa min oförmåga, så var biblioteket en av oändlighet laddad kanon genom vilken jag kunde skjuta mig själv mot stjärnorna.
Eller i alla fall mot Mao tse tung.
I några månader utövade jag idoga självstudier, lite på måfå skrev jag mitt eget schema jag dagligen följde. ”Sociologi” ”Poliskunskap” ”Maoism” ”Buddhism.” Så många främmande språk på armlängds avstånd. Sociologiboken tog en timme per sida att läsa med ordboken bredvid. Mao föll mig i smaken mest för det för mig så attraktiva ordet ”kulturrevolution”.
Men eftersom jag var avhoppad gymnasist sattes stödåtgärder in och jag blev räddad till en praktisktjänst där jag lärde mig knäcka ägg. Men fröet var satt.
I det här landet finns skrämmande många hem utan böcker. Att det då, inom rimligt avstånd till varje jäkla individ i det här landet finns ett hus fyllt av hela världslitteraturen är ett mirakel. Det är märkligt att de som vill begränsa detta mirakel ens vågar säga det högt, Tydligare klassförakt är sällsynt.
Nazisterna tömde biblioteken för moralens skull.
Idag skulle det vara otänkbart.
Idag vill man tömma dem för att spara pengar.
Bob Hansson är författare.