”Själva önskemålet om att få fram sanningen har inte försvunnit någonstans”

Text av Alexej Gaskarov. 
Folk i fängelse kan vara helt olika. Majoriteten tillhör inte alls dem som vi gärna umgås med ute i det fria. Narkomaner, tjuvar, uppenbara fyllebråkstakar. Men ändå fastnar jag i tanken på att de flesta av de här typerna har jag redan träffat, på gården där jag växte upp. Man kan konstatera att här inne får jag ”flashbacks”. Så om man frågar varför jag och mina vänner blev antifascister måste man kunna föreställa sig den miljö som vi kom ifrån.

Jag minns mycket väl vad som hände på gatorna 1998-1999. De första skinheadsen och fotbollsfansen dök upp. Etniskt motiverade mord började ske allt oftare, rabiata fascistiska idéer blev alltmer populära. Det uppstod en realitet som tycktes vara osynlig för många men som blev allt våldsammare för varje år. Vi ville stå emot detta för att vi var kapabla att skilja på gott och ont. Den nynazistiska miljön lockade ju folk som, ärligt talat, inte var så intellektuellt begåvade. Och samhället var rätt xenofobiskt av sig självt så morden på migranter uppmärksammades inte så mycket. Uppmärksamheten kom först när det blev ”ryssar som slåss med ryssar”, då nassarna började döda antifascister i trapphusen. Under 2008-09 skedde minst 100 mord av etniska skäl, vilket ju borde väckt oro men….Gaskarov

”Ryska folkets skydd”, BORN och Donbass. ”Nassarna blev bara blåsta av systemet”
(BORN – Ryska Nationalisternas Stridsorganisation. De flesta kända ”bornare” är under åtal eller avtjänar redan långa fängelsestraffar, de är anklagade för mord, förberedning och utförande av terrordåd m.m. De två mest kända ”bornarna” är Nikita Tichonov och Eugenia Hasis som är dömda för mord på advokaten, antifascisten och männniskorättsaktivisten Stanislav Markelov och journalistenpå Novaya Gazeta Anastasia Baburova från 2009)

Jag försöker övervaka BORN-fallen så gott jag kan. De försöker nu låtsas att alla deras handlingar begicks för den ryska nationens bästa, vilket är helt absurt. Allt som har samröre med denna tokiga fascism har inget med ”ryssarnas beskydd” att göra, tvärtom.

Nynazister är ju också en produkt av det samhället de lever i. Om Ryssland verkligen vore en demokrati (med fri partibildning. red. anm.), som det påstås skulle till och med ultrahögern kunna realisera sig i det politiska fältet. Men i praktiken har de bara gatupolitik att ta till. Så frågan är följande: skulle de mörda folk om de hade möjlighet att  bilda och registrera sina partier?

Som kan utläsas från Tichonovs och Hasis vittnesmål ville nazisterna skapa sitt eget parti och därför behövde de en ”stridsorganisation”. När de skapade BORN försökte de att pressa makten genom att på så sätt visa att de är kapabla till det politiska våld som kan a) upphöra om de får legala politiska medel och b) vara till nytta för systemet i särskilda fall.

Antifa har aldrig haft som mål att döda någon människa överhuvudtaget. Det var nazister som startade våldsspiralen och det fanns ju en viss politisk vilja bakom. Det är viktigt att förstå att fram till 00talets mitt, trots alla gatukrigen, hade inte ultrahögern uppfattat antifascister som människor som skulle skjutas av först. Men efter den orangea revolutionen i Ukraina 2004 sökte den ryska statsmakten uppenbarligen någon bas i samhället, framförallt bland de unga, som kunde vara lojal. (för att förhindra att Maidanprotesterna inte spreds till Ryssland. red. Tillägg.) Just nationalisterna betraktades som sådana lojala unga. De var många, man kunde samla dem på fotbollsmatcher och det var då som de första ”ryska marscherna” (4 november) startade och nazisterna fick lov att ordna paramilitära sommarläger.

Nassarna skulle då bli den kraft som man kunde sätta emot det så kallade ”orangea hotet”, alltså de som var missnöjda med den aktuella makten. Då var det antifascister, anarkister m.fl. som sågs som ”det orangea hoten”. Det var också då som vi, antifa, blev de som i första hand skulle utrotas.
Goryachev och Tichonov, två av BORNs ideologer, lyckades (av allt att döma) meddela presidentadministrationen att de kan hejda de ”vänsterliberala” på gatan. När de gällde BORNs ”meniga” medlemmar så levererade ideologerna helt felaktiga uppgifter om antifascister som de i sin tur fått från säkerhetstjänsten. T.ex. mördades antifascisterna Ilja Djaparidze och Ivan Khutorskoj (enligt vad bornarna själva hävdade) för att ha attackerat en kvinna respektive för att ha regelmässigt brutit armar och axlar på minderåriga nationalister. Idioter till nassar ansträngde sig inte ens att kolla om informationen stämde eller inte. Också värt att nämna är att ledande nationalistisk media på den tiden var DPNI-sajten, den spred desinformation och renodlade en manipulerande hets.

(DPNI – Rörelse Mot Illegal Immigration, på den tiden en legal nationalistisk rörelse vars ide är motsatsen till iden om att ingen människa är illegal)

Man kan t.o.m. knappt kalla bornare och deras sympatisörer för ryska nationalister. Några av dem åkte till Kiev och strider nu i ”Azovbataljonen” (en bataljon som strider på Ukrainas sida kompletterad med nazister från olika länder). Man får känslan av att BORN inte lärt av sin egen historia då de ärligt såg sig som ryska folkets beskyddare men lurades av den ryska regimen (och dess desinformation. red anm.) Idag ser vi hur regimen underblåser en antiukrainsk hysteri. Det är egentligen tack vare den som många ryssar åker till Donbass för att slåss. De tror helt uppriktigt att de åker dit för att ”skydda det ryska folkets intresse”. De har faktiskt blivit lika blåsta. På samma sätt som bornare blivit tidigare.

Ukraina och TV. ”Makten försöker diskreditera iden av att protestera som sådan”.
Många människor är för receptiva och hyperkänsliga till statstelevisionen och allt som sägs därifrån. Vi går tillbaka till 2004 då den orangea revolutionen sågs som ett hot mot den ryska regimen. Då som nu försöker systemet att diskreditera själva idén av protesten mot regimen.

Vi minns alla hur ”artiga människor” (beväpnade män i gröna uniformer utan kännetecken) trängde sig in i Krim. Det är klart att Ukraina har all rätt att göra motstånd. Inte mot sin egen befolkning, såklart, men mot de beväpnade män som objudna kommer in i deras land och börjar storma administrativa byggnader. De kom in, intog städer, stängde av informationsströmmen utifrån och så började de pumpa folket med sin egen propaganda.

Ryssland har gjort allt för att hetsa mot den ryska chauvinismen i Östra Ukraina och de ukrainska myndigheterna har långt ifrån använt alla medel för att förhandla kring situationen. De borde införa någon slags institutioner av politisk konkurrens, använda mera ord helt enkelt. Det skulle vara mycket bättre om ukrainarna försökte använda sig av demokratiska medel mot de ryska manipulativa metoderna.

Jag vet mycket väl vilka eftersmaker som eurointegrationen ger. Alla politiska krafter i Ukraina var anhängare av integrationen med EU och då börjar plötsligt Ryssland att träda fram som en… antiglobalist! Samtidigt är det uppenbart att en tullunion med Ryssland inte ger Ukraina någon ekonomisk nytta alls. Landet behövde reformer och det är därifrån en önskan att förenas med Europa kommer. Personligen håller jag inte med, men jag förstår att det fanns väsentliga argument för att fatta just det här beslutet. Hursomhelst, valet av eurointegration var demokratiskt. Det är ganska illustrativt att Maidan under sitt tidiga ”eurointegrationsskede”  inte var lika folkrik men att verkligen enorma folkmassor dök upp på Maidan efter att polisen spöade studenterna.

Jag har mycket begränsad tillgång till informationen här än folk på utsidan men jag tycker att folkomröstningen i Krim gick till på ett sätt som omöjligen kan sägas ha varit korrekt. Det går inte att diskutera det idag heller eftersom dagens sinnesstämning helt är påverkat av all propaganda som sänds när inga alternativa synpunkter finns att tillgå. Jag kan inte föreställa mig en hederlig folkomröstning just nu överhuvudtaget; i så fall bara om man kan föreställa sig att ukrainska TV-kanaler släpps in i Krim på samma villkor, kanske då.

Men frågan är vem som ska bära ansvaret för att allt gick som det gick.

Arbete utan resultat. Varför ska man hålla på med politik i Ryssland idag.
Våra domar, stängningen av oberoende medier, allt hyckleri förknippat med händelser i Östra Ukraina pekar på att Kreml vill ha någon slags konservering av situationen. Hela det auktoritära systemet börjar ruttna men några saker håller det vid liv. Och för det måste man mata den oligarkiska eliten, snutar, säkerhetssnutar m.m.

Året som gick har bevisat att satsningen på en rysk konsolidering på Ukrainas bekostnad och ignorerandet av de 20% som är missnöjda med gällande kurs, är fullständigt omöjlig utan förluster inom det ekonomiska välståndet. Idag pratar alla om att strukturera om råvaruekonomin. Men varför har man då inte kunnat göra det under de senaste 15 åren?

Man kan inte strypa friheter utan att tappa ett ekonomiskt välmående i samhället. Jag har inga illusioner om styrkerevolten, oavsett hur mycket folk som kommer ut, är poliserna alltid fler. Så nu har man två sätt att påverka situationen: det första är att gå ut på gatan och deklarera sina problem, och det andra – tyst sabotage. Åka till utlandet, inte investera i något. Jag vet, många företagare emigrerar för att det inte finns någon luft här. Det är också tveklöst att på vilken protestdemonstration som helst kan regimen köra samma schema som på Bolotnaja, men då kommer ännu fler människor och mer kapital att strömma bort. Till slut blir det färre och färre resurser men polisen kommer fortfarande att behöva sina löner. Det kommer att leda till splittring hos makteliten.

Dagens maktstruktur liknar på något sätt BORNs struktur, den är lika ogenomskinlig. Det betyder att i alla delar av beslutskedjan kan det uppstå idioter som fattar beslut.
Jag tror att regimen kommer att försöka köra lite liberalisering nu för att spela allt lite tillbaka. Det blir förmodligen lite lättnader för näringsverksamheterna, och för någon blir det tillräckligt för att kunna fortsätta att bedriva affärer. Vi kommer tillbaka till den gamla down tempo-utvecklingskurvan. Kanske är det någorlunda bättre än det rådande frihetsstrypande tillståndet och att långsamt glida ner i helvetet. Det de också kan göra är att inte sätta in kravallpolis mot torgmöten eller att inte sätta Navalny i fängelse, till exempel. Makten har ju många möjligheter att undvika ett sådant tragiskt händelseförlopp.

Ukraina har visat oss att hela det maktgäng som intog nischade ämbeten kan försvinna en vacker dag. För ett drygt år sedan kunde ingen ana att det nu skulle vara guidade turer i Janukovychs residens. När sådana saker händer måste det gamla systemet bli ersatt med något nytt.


Svensk text Eugene Wolynsky

originalkällan:

http://www.zona.media/agenda/gaskarov_info/

alla foton Eugene Feldman

Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du detta. 

Rulla till toppen