Massövervakning – till vilket pris?

Duncan Campbell 2
Duncan Campbell – deltog på Mr-dagarna

Kampen mot terrorismen har skapat ett nätspionagesamhälle som inte står i proportion till de eventuella hot som finns. Det sade den brittiske journalisten Duncan Campbell under ett seminarium på Mänskliga Rättighetsdagarna där Sverige kritiserades för att alltför lättvindigt släppa ifrån sig lagrad nätinformation till den amerikanska och brittiska underrättelsetjänsten.

 – Jag är ledsen om jag har förstört er nattsömn framöver, sade Duncan Campbell halvvägs in i sin genomgång av den omfattande massövervakning som bedrivs på Internet av bland annat Storbritanniens och USA:s säkerhetstjänster.

Den brittiske undersökande journalisten framträdde vid ett välbesökt seminarium på Kulturhuset under Mänskliga Rättighetsdagarna i november där temat för diskussionen var läget för de mänskliga rättigheterna efter terrorattacken i New York den 11 september 2001.

Som specialist på frågor om övervakning och medborgerliga rättigheter har Duncan Campbell genom åren avslöjat en rad av den brittiska säkerhetstjänsten Government Communications Headquarters (GCHQ) hemliga spionageverksamhet, bland annat det globala övervakningssystemet Echelon som drevs av det han kallar ”Five eyes”: de fem engelskspråkiga länderna USA, Kanada, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland.

– Under täckmanteln att avslöja terrorism pågår ett massivt nätspionage av människor, de nationella underrättelsebyråerna tar in och lagrar information om allt och alla, överallt. Men insamlingen står inte i någon som helst proportion till de eventuella hot som finns, sade han på seminariet där han gick igenom utvecklingen från det att han började bevaka frågorna på 1970- och 80-talet och fram till i dag.

– Mängden information som lagras är enorm, sade han och nämnde några av de avancerade program för övervakning som utarbetats av den amerikanska underrättelsetjänsten National Security Agency (NSA), som Prism och Xkeyscore, som bland annat kan användas för att kartlägga människors aktiviteter på Internet.      

Övervakningens omfattning menar han har lett till en slags korruptionskultur, något som har saboterat förtroendet för nätets möjligheter. 

 – Det är en stor utmaning för politikerna att ta tillbaka friheten på Internet och förmå de nationella säkerhetsbyråerna att begränsa sina efterforskningar, menade han.

På senare tid har han kritiserat Sverige för att alltför lättvindigt släppa ifrån sig lagrad nätinformation till den brittiska och amerikanska underrättelsetjänsten. Under en hearing i EU-parlamentet i september vittnade han om att Sveriges bidrag i nätspionaget haft beteckningen ”Sardine” – något som framkommit i dokument från den amerikanske visselblåsaren Edward Snowden, material som Duncan Campbell har tillgång till.

– Sverige är en strategiskt viktig samarbetspartner på grund av det geografiska läget. Genom Sverige kan Storbritannien få tillgång till internettrafiken från Ryssland och Baltikum via datakablarna i Östersjön – det skulle inte gå annars. Sverige har ungefär samma funktion som Israel i östra Medelhavet, sade Duncan Campbell.

Enligt honom handlar det om ett 30-tal länder som på detta sätt samarbetar och utbyter information och i det nätverket har Sverige en av nyckelrollerna. Den svenska FRA-lagen från 2008, som gav Försvarets radioanstalt utökade befogenheter att bedriva signalspaning, var något som Storbritannien välkomnade, menade han. 

Så vad kan man göra för att kontrollera eller begränsa den massövervakning som pågår, undrade människorättsjuristen Anna Wigenmark, ordförande i Föreningen Ordfront och seminariets moderator.

Som juridiskt ombud för bland annat de två terroristanklagade egyptierna som utvisades från Sverige i december 2001 har hon märkt hur attityden till mänskliga rättigheter har hårdnat under 2000-talet.

– Det var lätt att arbeta med mänskliga rättigheter i slutet av 1990-talet, men det blev en tydlig förändring efter 2001. Jag har arbetat med många som har drabbats av de nya terrorlagarna. De grips på grund av information från olika säkerhetstjänster, men det är omöjligt att få fram vad de är misstänkta för eftersom man då hänvisar till nationell säkerhet.

Iain Cameron, professor i folkrätt vid Uppsala universitet och ledamot i Venedigkommissionen, som är vad man kan kalla Europadomstolens lagråd, menade att ett av problemen i dag är att hoten mot stater har blivit så diffusa.

– Det handlar inte längre om sovjetiska stridsvagnar som rullar in över gränsen. I dag kan allt vara ett hot. Tidigare har det funnits riktade säkerhetsinsatser, men nu samlar stater i stället in information utifrån tanken att någon kan begå brott. Det finns många faror med en sådan massövervakning. Jag tror att vi människor beter oss annorlunda om vi vet att vi är övervakade. Och hur påverkar det samhället på sikt? Jag tror tyvärr att människor blir mindre kreativa.

Att komma till rätta med den massövervakning som pågår är alltså en enorm utmaning, men Iain Cameron ville ändå vara optimistisk. 

– Vad som kan göras i Sverige, i Europa och globalt ser olika ut, men jag tror till exempel att Storbritannien kanske kommer att göra vissa ändringar i lagen för ökad kontroll av övervakarna. Däremot är stödet för mänskliga rättigheter mycket svagare i USA så där blir det svårare.

Han påminde om att säkerhetsbyråerna nog kommer att fortsätta på den inslagna vägen så länge inte verksamheten begränsas.

– Det är politikerna som har gett dem jobb. Ett sätt att begränsa övervakningen är helt enkelt genom budgeten. Politikerna bör ställa sig frågan: ”Får vi valuta för pengarna?” Kanske finns det andra, betydligt enklare sätt att få fram information. 

– Ett annat sätt är att begränsa säkerhetstjänsternas mandat så att de bara tillåts samla information inom vissa områden, sade Iain Cameron.

Historiskt har det dock visat sig att svenska politiker inte är beredda att begränsa säkerhetspolisens övervakningssmöjligheter, snarare tvärtom påpekade Anna Wigenmark.

Enligt Iain Cameron skulle det också behövas en utomstående grupp av oberoende jurister som kan kontrollera att privatpersoners integritet inte kränks. I dag är det Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (Siun) som är den myndighet som har i uppgift att sköta kontrollen, men Iain Cameron är tveksam till om det räcker.

– Jag tror att ett oberoende organ av jurister kan vara bra.

Både han och Duncan Campbell framhöll Tyskland som ett exempel på ett land som faktiskt inte i samma utsträckning har accepterat övervakning av privatpersoner – i Tysklands fall beror det till stor del på erfarenheterna under och efter andra världskriget, av nazismen och kommunismen. Duncan Campbell tyckte att det var uppmuntrande att den tyska förbundskanslern Angela Merkel så tydligt markerade sin ilska mot USA nyligen efter avslöjandena om att den amerikanska underrättelsetjänsten bedrivit hemligt spionage av Tyskland.

– Övervakning får inte ske till vilket pris som helst. Det måste finnas en rimlighet i proportionerna. Sen tror jag att samhället måste acceptera att vi inte kan få stopp på all terrorism. Samhället kommer aldrig att bli perfekt, sade Duncan Campbell.

 Annika Hallman,
Journalist och tjänstledig kommunikatör för
MR-dagarna och Föreningen Ordfront