Obamas Sverigebesök

I veckan anländer president Obama till Stockholm.  Läs vad ordförande Anna Wigenmark har att säga om presidentens Sverigebesök.

”Sverige måste kunna visa att vår tradition av fri media, granskning av makten och yttrandefrihet inte bara är tomma ord”

När president Obama i dag anländer till Sverige finns det naturligtvis en rad viktiga frågor förutom Syrien som Sveriges regeringschef kommer att diskutera med honom. Två av dessa borde vara kriget mot terrorismen och rätten att yttra sig fritt. Sveriges regering bör göra klart för den amerikanske presidenten att den står redo att emot fångar som fastnat i fånglägret på Kuba och den bör visa att vi är beredda att ge Edward Snowden en permanent fristad här. På så vis visar vi att vi tar ställning för mänskliga rättigheter och för människors rätt att utöva dem. (Och samtidigt gör vi sannolikt Obama en tjänst.)

Under sin presidentkampanj gav Barack Obama löftet att han skulle verka för att fånglägret på Guantanamo skulle stängas. Idag har lägret existerat i över elva år, under fem av dem har Obama regerat. Sedan fånglägret öppnades i januari 2002 har totalt 779 män, en del av dem barn, i hemlighet fångats in världen över och förts till Guantánamo. De var frihetsberövade i åratal utan tillgång till juridiskt bistånd eller möjlighet att ifrågasätta gripandet i en domstol eller myndighet. De har utsatts för tortyr, grym och omänsklig, grym eller förnedrande behandling och de flesta av dem har aldrig ens blivit åtalade. Idag finns 164 män kvar i fångenskap i Guantanamo, trots att många av dem har förklarats fria från alla misstankar. Männen har i över ett årtionde levt i ovisshet om de någonsin kommer att kunna återse sina familjer. Flera av dem kommer aldrig att kunna återvända hem på grund av den terrorstämpel som Guantanamotiden har gett dem. De är inte välkomna i USA och samtidigt försvårar Obamaadministrationen återföranden av männen till hemstater som vill ta emot dem, som exempelvis Storbritannien. Så sent som i maj i år uttalade sig FN:s särskilde rapportör kring frågor om tortyr på följande sätt kring fånglägret på Kuba:

”På Guantanamo, där de flesta fängslade individer aldrig har blivit åtalade, sträcker sig frihetsberövanden på obestämd tid betydligt längre än den minimala tid som är tillåten och orsakar lidande, stress, rädsla och ångest, något som i sig är en form av grym, omänsklig och förnederande behandling.” (“At Guantánamo, the indefinite detention of individuals, most of whom have not been charged, goes far beyond a minimally reasonable period of time and causes a state of suffering, stress, fear and anxiety, which in itself constitutes a form of cruel, inhuman,and degrading treatment.”)

Ungefär samtidigt påbörjade fångarna på Guantanamo en hungerstrejk som  delvis fortfarande pågår.  Fångarna tvångsmatas för att överleva. Under sommaren har president Obama återigen lovat att stänga fånglägret och lätta de krav och restriktioner som USA ställer för att repatrieringar ska vara möjliga. Än så länge har resultatet varit magert.

Runt om i världen har stater erbjudit sig att ta emot fångar från Guantanamo och ge dem ett nytt liv i frihet. Frågan har vid några tillfällen lyfts också i Sverige men den svenska regeringen har hittills varit kallsinnig till förslaget. Man har tyckt att det är ett amerikanskt problem. Få länder, inte heller Sverige, är utan skuld i de kränkningar som skett i terrorkampens namn. Det är inte heller rimligt att människors liv och öde kommer i kläm mellan principer och frågor om ansvar, Sverige kan och bör ta emot fångar från Guantanamo.

På liknande sätt är Edward Snowden ett offer för kampen mot terrorismen och den massiva hemliga övervakning som har följt i antiterrorismens spår. Eller, om man så vill, med terrorismen som ursäkt. Sverige borde hörsamma den före detta amerikanske senatorn Gordon Humphreys vädjan om att ge Edward Snowden asyl i Sverige. Men inte så mycket av rädsla för att Snowden annars skulle avtvingas nya avslöjanden av ryssarna, som för att Sverige måste kunna visa att vår tradition av fri media, granskning av makten och yttrandefrihet inte bara är tomma ord.

 /Anna Wigenmark
Ordförande föreningen Ordfront
Anna Wigenmark