Svensk MR-institution inte en dag för tidigt

Sverige måste även stå upp för arbetet med mänskliga rättigheter på hemmaplan. Det skriver representanter för 13 civilsamhällesorganisationer, däribland generalsekreterare Anna Wigenmark för Föreningen Ordfront, i en debattartikel i Upsala Nya Tidning. Nedan ett återpublicerar vi artikeln i sin helhet.

Svenska regeringar har under mer än tio år fått kritik från FN för att Sverige till skillnad från många andra länder saknar en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter (MR-institution). Den dåvarande regeringen lovade 2015 att tillsätta en sådan institution, men frågan har sedan dess skickats fram och tillbaka mellan riksdag och regeringskansli.

Vi, som representerar tretton svenska civilsamhällesorganisationer, välkomnar att statminister Stefan Löfven i sin regeringsförklaring nyligen meddelade att en MR-institution faktiskt ska inrättas. Hur det ska ske är dock fortfarande en öppen fråga.

Den 27 januari 2020 är det åter dags för Sverige att granskas i FN:s råd för mänskliga rättigheter i den så kallade universella periodiska granskningen (UPR). Granskningen är en av flera så kallade MR-mekanismer som FN har inrättat för att stärka de mänskliga rättigheterna i medlemsländerna. I praktiken äger den rum vart femte år och behandlar människorättssituationen i samtliga FN-stater. I stort sett avhandlas samtliga konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter i medlemsstaterna.

Till grund för granskningen ligger statens egen nationella rapport om efterlevnaden av mänskliga rättigheter, uppgifter från FN:s människorättsmekanismer och rapporter från civilsamhället.

I början av veckan överlämnade regeringen sin rapport till FN. I anslutning till det lyfter vi fram just behovet av en nationell oberoende institution för mänskliga rättigheter. Kravet ställer vi i en gemensam skuggrapport till FN.

Flera av de 154 rekommendationer som Sverige accepterade vid den senaste granskningen 2015 handlade om att inrätta en nationell oberoende institution för mänskliga rättigheter. Genom att ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har Sverige också formellt åtagit sig att inrätta en sådan institution.

Vi välkomnar beskedet att en MR-institution ska inrättas liksom utredaren Lise Berghs förslag till utformning av en sådan institution. I vår gemensamma skuggrapport till FN betonar vi vikten av att regeringens löfte förverkligas, att den inrättas i enlighet med FN:s så kallade Parisprinciper och att institutionen ges grundlagsskydd. Vi understryker också att en MR-institution måste ges tillräckliga resurser för att på ett effektivt sätt skydda, främja och övervaka de mänskliga rättigheterna i Sverige. Regeringen har dock inte specificerat någon budget som möjliggör förberedelser för att en MR-institution ska kunna finnas på plats till 2021 i enlighet med utredningsförslaget.

Att inrätta en oberoende institution för mänskliga rättigheter som skyddar de grundläggande fri- och rättigheter är angeläget.

En MR-institution fungerar som stöd för att höja kunskapsnivån hos både riksdag och regering, statliga myndigheter och andra berörda aktörer om vad det innebär att arbeta med mänskliga rättigheter i praktiken.

Just nu hotas grundläggande fri- och rättigheter av antidemokratiska krafter i Sverige, Europa och resten av världen. Sverige behöver ta ett helhetsgrepp för att skydda, främja och övervaka människorättssituationen.

Sverige befinner sig många gånger i framkant i arbetet med att försvara och främja de mänskliga rättigheterna internationellt. Det är hög tid att Sverige står upp för arbetet med de mänskliga rättigheterna också på hemmaplan och visar att man tar sina internationella åtaganden på allvar.

Anna Wigenmark, generalsekreterare på Föreningen Ordfront, Annelie Börjesson, ordförande Svenska FN-förbundet, John Stauffer, chefsjurist Civil Rights Defenders, Rasmus Isaksson, ordförande DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet, Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter, Elisabeth Wallenius, ordförande Funktionsrätt Sverige, Mia Modig, ordförande Lika Unika, Sandra Ehne, ordförande RFSL, Hans Linde, förbundsordförande RFSU, Lovisa Fhager Havdelin, generalsekreterare Teskedsorden, Stellan Gärde, ordförande Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen, Ann Stödberg, ordförande Operation, Gunilla Hallonsten, chef för avdelningen för kyrkoliv, Kyrkokansliet, Svenska kyrkan.