Av Lars Ilshammar
De största hoten mot demokratin kommer inte nödvändigtvis från dess fiender. De kan också komma från vänner och försvarare. I vår tid är det inte revolutioner, kupper eller våld som gradvis försämrar det demokratiska systemet, utan lagstiftning, förordningar och välmenande beslut – fattade av politiker som säger sig vilja skydda just det som de i praktiken håller på att underminera.
I november 1939 tvingades Rickard Sandler bort från posten som svensk utrikesminister. Han hade föreslagit att Sverige och Finland skulle göra gemensam sak för att försvara Åland i det slutande 30-talets allt mörkare världsläge. Men både Sovjetunionen och hans egen regeringschef Per Albin Hansson gjorde tummen ner för det som kallades Stockholmsplanen. Sandler avgick och drog till Gävle som landshövding i stället. Strax efteråt invaderades Finland av Sovjetarmén och Vinterkriget inleddes.
Rickard Sandler fick sin upprättelse. Åren 1945-47 ledde han den Parlamentariska undersökningskommissionen angående flyktingärenden och säkerhetstjänst, allmänt känd som Sandlerkommissionen. Det formella uppdraget var att granska Sveriges flyktingpolitik och vad Allmänna säkerhetstjänstens – den tidens SÄPO – egentligen hade haft för sig under krigsåren.
Informellt var det också samlingsregeringen och Per Albin själv som hamnade under Sandlers lupp. Hade regeringens inskränkningar av tryck- och yttrandefriheten varit på väg att förvandla Sverige till en polisstat, eller kanske rentav till något ännu värre?
Kommissionen menade att inskränkningarna visst var problematiska och pekade på att regeringen ibland hade gått för långt i sin ängsliga försiktighet. En del ingrepp hade varit överdrivna eller onödiga. Ändå landade man i att de i huvudsak gick att försvara mot bakgrund av det utrikespolitiska nödläget – förutsatt att de var just tillfälliga undantag och inte påverkade efterkrigstidens demokrati.
Så blev det också: de flesta inskränkningar avskaffades och ersattes redan 1949 av en modernare tryckfrihetsförordning med censurförbud och starka rättighetsprinciper.