Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, så kallade ESK-rättigheter, har länge fått stå tillbaka till förmån för politiska och medborgerliga rättigheter. Rätten till mat, bostad, hälsa och utbildning är grundläggande rättigheter för en människa, men mycket sällan har det funnits mekanismer för ansvarsutkrävande när ESK-rättigheter kränkts. De senaste åren har FN-systemet vidtagit viktiga åtgärder för att stärka dessa rättigheter, något som medfört att medborgare numera har klagorätt och kan få upprättelse när ESK-rättigheter kränkts.
Årets tema på mänskliga rättighetsdagarna ”det handlar om dina rättigheter” präglar torsdagens inledande panelsamtal Economic, social and culturalt rights – What do they mean? som anordnats av Mänskliga rättighetsdagarna. I samtalet deltar Maria Green, gästprofessor vid Raoul Wallenbergs Institut vid Lunds Universitet och Rebecka Jalvemyr, samordnare på FIAN Sverige, en internationell människorättsorganisation som arbetar för att synliggöra och bekämpa kränkningar av människors rätt till mat och försörjning. Maria Green menar på att anledningen till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna fått stå tillbaka till förmån för politiska och medborgliga rättigheter går att spåra tillbaka till FN-systemets begynnelse.
– Det fanns en utbredd uppfattning om att ESK-rättigheter var dyra och svåra att förverkliga. De politiska och medborgerliga rättigheterna uppfattades däremot som enkla och billiga. Detta präglade även formuleringen av konventionerna, säger Green.
Green förklarar att man i konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter lade till en formulering om att man skulle ta ”gradvisa steg för en progressiv utveckling till det maximala av ländernas tillgängliga resurser”. Detta tolkades under en lång tid som att de stater som hade få resurser inte behövde göra någonting alls. Green menar att denna felaktiga uppfattning gjort att FN-systemet länge struntat i att införa klagorätt för fall där ESK-rättigheter kränkts.
Rebecka Jalvemyr poängterar att det under de senaste två åren vidtagits viktiga åtgärder för att stärka ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i praktiken. Det stora genombrottet kom i samband med att tilläggsprotokollet för ESK-rättigheter trädde i kraft år 2013. Jalvemyr betonar att tilläggsprotokollet, som ännu inte är påskrivet av Sverige, kräver att alla stater inför klagorätt för ESK-rättigheter. Klagorätten möjliggör för medborgare att få ett juridiskt utlåtande när deras ESK-rättigheter kränkts.
Green menar att även medborgarnas kunskap om de mänskliga rättigheterna har betydelse för rättigheternas genomförande i praktiken.
– För att kunna utkräva ansvar när en stat misslyckats med att uppfylla en mänsklig rättighet måste man veta var i genomförandet det brustit, säger Green och förklarar att man kan förstå detta genom att använda en analysmodell som utgår ifrån tillgång, tillgänglighet och kvalité.
– När en rättighet kränkts bör vi ställa oss frågan kring om det beror på en brist på tillgång, tillgänglighet eller kvalité.
Green och Jalvemyr är överens om att en nyckel till genomförandet av ESK-rättigheter är att se till att medborgarna har tillräcklig kunskap för att kunna förverkliga sin klagorätt. Jalvemyr hävdar dock att detta är långt ifrån tillräckligt. Hon menar att en förändring måste ske kring synen på statens ansvar när denna indirekt påverkar ESK-rättigheter i ett annat land.
– Det är utbrett missförstånd att mänskliga rättigheter begränsas till ett territoriellt förhållande mellan en stat och dess medborgare.
Hon hävdar att detta missförstånd har lett till att stater som på ett eller annat sätt påverkar ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i andra länder inte tar sitt ansvar. Jalvemyr menar att det måste finnas regler som ser till att även en tredje part kan utkräva ansvar för att ha kränkt ESK-rättigheter i ett annat land. Hon understryker att den svenska staten bör se över sina extraterritoriella skyldigheter.
– Vi lever i en globaliserad värld där även svenska statliga investeringar och transnationella företag påverkar ESK-rättigheter i andra delar av världen.
Jalvemyr tillägger att detta är ett koncept som fått allt större fäste i FN-systemet. Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ger allt fler rekommendationer i linje med ökat extraterritoriellt statsansvar. Båda panelisterna ser detta som en positiv utveckling och är hoppfulla inför att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna stärks inom det internationella systemet. De menar båda att ansvarsutkrävande inom det internationella systemet är av högsta vikt för att kunna förverkliga ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i praktiken.
Text: Warda Fatih
Orginaltext