Den 16 november hade det gått ett år sedan den nya utlandsspionerilagen röstades igenom av riksdagen för andra gången, vilket innebar inskränkningar i både tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Ordfront har tillsammans med nätverket mot utlandsspionerilagen drivit kampanj om att få lagen uppriven ända sedan den gjorde sin debut. Som en del av kampanjen mot utlandsspionerilagen har nätverket genomfört tre manifestationer med temat ”Visselblåsaren vågar inte vissla – journalisten vågar inte skriva – allmänheten får inte veta”.
Den största av manifestationerna ägde rum 16 november på lagens ettårsdag på Mynttorget i Stockholm. Tre personer satt stilla och tysta och representerade visselblåsaren med en förbunden mun, journalisten med bundna händer och allmänheten med förbundna ögon. Andra deltagare delade ut foldrar med kort information till förbipasserande. Vid lunch hölls det några korta tal av Nils Funcke, tryckfrihetsexpert (uppläst av Tomas Bolme), Erik Larsson, ordförande för Reportrar utan gränser, Ulrika Hyllert, ordförande för Journalistförbundet, Nora Haaland, föreningen Ordfront och Ingemar Folke, nätverket mot nya “spionerilagen”. Nedanför bifogas de tal som hölls samt bilder från manifestationen.
Tal av Nils Funcke (uppläst av Tomas Bolme)
I mars 2013 skrev jag under rubriken ”Krigsjournalistiken måste få vara fri” i Expressen om den utredning som utgör embryot till tryckfrihetsbrottet utlandsspioneri.
Luttrade reportrar med lång erfarenhet av bevakning av krig och internationella insatser häpnade över förslaget att straffbelägga publicering och befattning av uppgifter som ”medför att insatsen försvagas” eller av ”uppgifter av mer övergripande och politisk art, som till exempel avser ländernas inbördes relationer eller ett framtida samarbete”.
Nu är vi där.
Efter 13 år av utredningar, omröstningar, remissrundor och tysta mediehus finns nu i tryckfrihetsförordningen bestämmelser om utlandsspioneri, obehörig befattning med hemlig handling. Meddelarfriheten bryts liksom anskaffarfriheten.
Bestämmelserna har övertolkats menade justitieminister Gunnar Strömmer när opinionen väl vaknade.
Straffbestämmelserna träffar röjandet och obehörig befattning med hemliga uppgifter inom det internationella samarbetet som kan ”medföra men för Sveriges säkerhet”.
Det är inte sannolikt att svenska publicister kommer att åtalas för utlandsspioneri eftersom brottet kräver att röjandet av uppgifterna skett med ”uppsåt” att gå en främmande makt tillhanda.
Men samma gärning finns i bestämmelsen om ”obehörig befattning med hemlig uppgift”. Då krävs inget uppsåt. Därtill kan den som ”befordrar, lämnar eller röjer” en uppgift genom grov aktsamhet för att dömas till ”vårdslöshet” med hemlig uppgift.
Det verkligt bekymmersamma med bestämmelserna är att uppgiftslämnare inte kan utgå från att deras identitet är skyddad. Den för Sverige unikt långtgående meddelarfriheten med förbud för myndigheterna att agera rörmokare, leta och täta läckor bryts. Journalister kommer inte längre att kunna hänvisa till att det är straffbart för dem att lämna ut uppgiftslämnare och myndigheterna får efterforska vem som läckt och vidta repressalier. Utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel vid utlandsspioneri kommer indirekt att kunna riktas mot journalister.
Traditionellt har yttrandefrihetsbrott och andra ändringar i grundlagarna beretts av parlamentariskt sammansatta kommittéer. De har fått tid att nogsamt väga yttrandefriheten mot motstående intressen.
Utlandsspioneri är bara ett exempel på hur grundlagsskyddade rättigheter istället utretts av enskilda utredare. Kravet på effektivitet och brådska har ersatt eftertänksamhet, förutsebarhet och verkliga proportionalitets avvägningar.
Ingreppet i föreningsfriheten är ett annat exempel liksom utredningen om ändringar i bestämmelsen om hets mot folkgrupp, införandet av bestämmelser om återkallelse av sändningstillstånd och borttagandet av grundlagsskyddet för databaser med personuppgifter.
Tryckfrihetsförordningen har fått mycket stryk 2015, 2019 och 2023.
Risken för tryckfriheten 2027 åderlåts ytterligare ska inte underskattas.
Tack
Tal av Erik Larsson
Jag är journalist!
Jag har en nyhet som kan förändra allt.
Det handlar om mord, mutor och korruption.
Det är en nyhet som kan få Turkiet att säga nej till Sveriges Natoansökan, Det är en nyhet som kan få EU att skaka, få regeringar att falla….
Men vågar jag publicera den? Kan jag bli fälld…?
Det är frågor som journalister måste ställa sig idag.
För ett år sedan antog Sverige en grundlagsändring som är tänkt att skydda oss mot utlandsspioneri. Men den innebär också att det kan bli straffbart för medier att röja uppgifter som kan skada vårt förhållande till Nato, FN, EU eller en annan stat.
Det är ingen fara. Vi ska skydda journalisternas rätt att skriva, svarar politikerna som försvarar förändringen med att det finns en säkerhetsventil för det fria ordet.
Finns det, undrar jag?
Om den finns, hur kommer det sig då att redaktioner ställt in publiceringar?
Hur kommer det sig då att redaktörer inte kan utlova källskydd till de som vill berätta om missförhållanden?
Den här grundlagsändringen är ett misstag!
Vi lever i en värld där våra liv flätas samman över gränser; via nätet. Via handel. När det blir krig mellan Ryssland och Ukraina får det säkerhetspolitiska komsekevenser för oss. När Israel och Hamas strider blir det till inrikespolitik här i Sverige.
Aldrig tidigare har det varit så viktigt att hålla koll på vad som händer ute i världen.
I det läget bestämmer sig alltså riksdagen för en grundlagsändring som begränsar journalisters möjligheter att rapportera om svensk utrikespolitik.
Vi behöver mer rapportering om utrikespolitik, inte mindre!
Vi behöver fler granskningar, inte färre!
Ni där borta är våra folkvalda, ni kan bättre!
Uppenbarligen är det något fel på den säkerhetsventil ni pratat om.
Se nu till att fixa detta!
Tal av Ulrika Hyllert
Vi i Journalistförbundet har i över 120 år arbetat för att säkerställa att journalister kan utföra sitt arbete. Fri journalistik och fria medier är en del av demokratin och medborgarna ska kunna räkna med att vi granskar, avslöjar och går till botten med oegentligheter, korruption, maktmissbruk och övergrepp. Journalistisk granskning är till nytta för hela samhället.
Den nya lagen om utlandsspioneri försvårar granskning och riskerar att drabba den som är mest sårbar i samband med ett avslöjande, nämligen visselblåsaren eller källan. Lagen innebär också att de fall där en journalist kan dömas för brott utökas.
Konsekvensen är att källskyddet upphävs i vissa fall. Även om journalisten vägrar att lämna ut material eller yppa namnet och säger sig beredd att till varje pris skydda uppgiftslämnaren så får myndigheterna långtgående rättigheter att efterforska källan med både hemlig avlyssning och andra tvångsmedel. Den journalist som fått vissa hemliga uppgifter riskerar att straffas.
Det är en rimlig ståndpunkt att motverka spioneri som skadar Sveriges relationer med andra stater eller organisationer. Men i politikernas iver att täppa till en lucka i lagen struntade man att ta hänsyn till hur detta påverkar journalistiskt arbete. Vi i Journalistförbundet har skrivit debattartiklar och remissvar under många år, så när politikerna säger att kritiken kom försent är det inte sant.
I september överlämnade Journalistförbundet en lista till regeringen med förslag som stärker yttrandefriheten och demokratin. I den allra första punkten kräver vi att utlandsspionerilagen utreds på det grundlagsskyddade området. Målet är att få bort de oönskade konsekvenserna av lagpaketet där meddelarskyddet riskeras och journalisters arbete försvåras. Man behöver tydliggöra tillämpningen och ta bort bestämmelserna från det grundlagsskyddade området.
Det är oacceptabelt att lagpaketet klubbades utan att hänsyn togs till den starka kritik som lades fram när det gäller begränsningarna i yttrandefriheten.
Nu är det dags att göra om och göra rätt!
Tal av Nora Haaland
Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen är två av Sveriges fyra grundlagar och ska därmed vara svårare att ändra än andra lagar, eftersom de anses extra viktiga för vår demokrati och våra rättigheter. För att ändra en grundlag krävs det att riksdagen röstar igenom beslutet två gånger och att det hålls ett riksdagsval mellan de två omröstningarna.
En av anledningarna till detta är att riksdagen ska få ordentligt med betänketid och inte ta några förhastade beslut. Så varför var det så bråttom med Utlandsspionerilagen? Varför gick det inte ens åtta månader mellan den första omröstningen i april och den andra omröstningen i november?
En annan anledning till reglerna om grundlagsändringar är att allmänheten ska hinna informeras om förslaget och ta ställning till det när de röstar i valet. Så varför kom inte frågan upp i några debatter inför valet i september?
Ännu en anledning är att regeringen ska hinna rådfråga andra myndigheter och intressenter och ta ställning till deras synpunkter. Så varför struntade riksdagsmajoriteten i att flera av de remissinstanser som tillfrågades uttryckte stark kritik mot bland annat lagens ospecifika formulering, det påstådda samhällsbehovet och den utökade rätten att bevaka medborgare?
Yttrandefrihet- och tryckfrihet har grundlagsskydd i Sverige. Beslut om inskränkningar i utövandet av grundlagsfästa rättigheter ska vara genomtänkta och fattade i demokratisk ordning. Inte antas med hast och utan tillräcklig debatt. När den nya utlandsspionerilagen röstades igenom den 16 november förra året fattades ett beslut som kan få stora konsekvenser för vår demokrati, för möjligheten att granska makten.
Därför säger vi riv upp och gör inte om.
Tal av Ingemar Folke
För ett år sedan beslöt riksdagen att ändra i två lagar: Tryckfrihetsförordningen och brottsbalken. Efter besluten finns bestämmelserna om s.k. utlandsspioneri och om en likartad obehörig befattning med hemlig uppgift i bägge lagarna.
Varför måste riksdagen ändra i bägge lagarna, både i tryckfrihetsförordningen och i brottsbalken? Därför att annars skulle ingen i massmedierna kunna dömas för att genom sin publicitet ha begått sådan obehörig befattning som leder till ”allvarligt men” för Sveriges relationer till främmande stater eller mellanfolkliga organisationer.
För att ett yttrande ska kunna dömas som ett tryckfrihetsbrott räcker det nämligen inte med att brottet finns i tryckfrihetsförordningens brottskatalog. Det krävs dessutom att gärningen är straffbar enligt vanlig lag, i det här fallet brottsbalken. Det är nödvändigt med som man säger dubbel kriminalisering.
Vad är meningen med det? Jo, det ska vara svårt och ta tid att införa nya tryckfrihetsbrott, men lätt att avskaffa gamla, att avkriminalisera.
Tryckfrihetsförordningen är en grundlag. För att ändra en grundlag krävs två likalydande beslut med riksdagsval mellan besluten. Men för att ändra en vanlig lag, som brottsbalken, räcker det med ett enkelt riksdagsbeslut.
Men vad skulle hända, om riksdagen – genom ett enkelt riksdagsbeslut – upphäver bestämmelserna i brottsbalken om s.k. utlandsspioneri och om likartad obehörig befattning med hemlig uppgift?
Då är inte kravet på dubbel kriminalisering uppfyllt längre. Och därför får bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen om s.k. utlandsspioneri m.m. inte längre tillämpas. Då går det inte att döma någon för att ha begått utlandsspioneri och liknande brott genom en publicering i något massmedium som skyddas av grundlagen. Då hänger paragraferna i tryckfrihetsförordningen i luften.
Det här är snabbspåret för att riva upp riksdagsbesluten som fattades för ett år sedan. Finns bara den politiska viljan, kan de göras verkningslösa när som helst, genom ett enkelt riksdagsbeslut.
Det är den politiska viljan som vi vill stimulera genom manifestationen här idag. Det börjar med att vi är många som tar reda på vad saken gäller. Och vilka följder det får.
Innan dess hölls en liknande manifestation på bokmässan i Göteborg.
Och senare på Mänskliga Rättighetsdagarna i Helsingborg
De nya bestämmelserna om utlandsspioneri och obehörig befattning med hemlig uppgift är den allvarligaste inskränkningen av informationsfriheten och yttrandefriheten som har gjorts sedan den kom till. Lagen innebär att det är förbjudet att publicera uppgifter som kan medföra ”allvarligt men” för Sveriges förbindelser med andra stater eller mellanstatliga organisationer vi är med i, som FN, EU och Nato. Lagen är vagt formulerad och kan innebära att journalister som avslöjar korruption eller brott mot mänskliga rättigheter kan åtalas och tvingas röja sina källor. Detta leder till osäkerheter och självcensur.
Ordfront står upp för yttrandefrihet och rätten att granska makten och kommer fortsätta driva kampanj till dess att lagen rivs upp!