Med enorm sorg och bestörtning har vi tagit del av nyheten om att vår kära vän och kollega Kalle Johnson hastigt och oväntat gick bort den 17 augusti. Saknaden kommer att bli stor, Kalle lämnar ett oerhört tomrum efter sig. Få människor har Kalles vänliga och omtänksamma sätt. Plikttroget, välplanerat och alltid förberedd deltog han aktivt i styrelsearbetet. Han visade alltid oerhörd tacksamhet över att ha fått möjlighet att vara del av Ordfronts och Mänskliga Rättighetsdagarnas verksamhet. Kalle hade ett brinnande engagemang för rättighetsfrågor, inte minst rättigheter för människor med funktionsvariation. Inför genomförandet av MR-dagarna i Linköping tog han på sig själv att granska lokalen utifrån tillgänglighetssynpunkt, han ville göra det möjligt för alla, oavsett fysiska hinder, att delta, besöka eller arbeta som volontärer, på det arrangemang som han själv skattade så högt. Det gick inte att ta miste på hur mycket han älskade konferensen och människorna han mötte där. Han beskrev det som sin livsluft. Han var dessutom Ordfronts främste förespråkare, ingen kunde värva nya medlemmar som han.
Trots alla de utmaningar som hans kropp utsatte honom för tycktes hans tålamod oändligt. Aldrig ett ont ord, en höjd röst. Kalle var god, äkta och oförställd. Vi hade behövt honom i många år framöver. Kalle förde in nya perspektiv i vårt arbete. Inte bara utifrån hans egna erfarenheter och kunskaper kring funktionsrättsfrågor, utan bara genom att vara sig själv. Varje styrelsemöte avslutade han alltid med att förklara vad vi betydde för honom. Känslan var ömsesidig, men alltför sällan lika ömt uttalad. De flesta av oss vågar inte öppna sig som Kalle kunde. Men Kalle försökte lära oss att ta emot hans uppskattning och ge tillbaka. Så därför, med ord lånade från Kalle själv: Hjärtinnerligt tack för allt, du fantastiska personlighet.