Stepan Zimin, 6-majfånge, dömd till 3,5 års fängelse.
Stepan Zimin fyllde 22 år i januari i år. Då hade han redan suttit arresterad i nästan två års tid. I februari dömdes han slutligen till 3,5 års fängelse. Det innebär att han spenderat en sjättedel av sitt liv i fängelse.
Stepan Zimin växte upp i en familj med föräldrar som var historiker, och blev själv väldigt intresserad av skandinavisk medeltidshistoria. Han lärde sig namnen på alla kungarna och jarlarna, och kunde mycket om gamla riddarvapen och rustningar. Han har lärt sig att själv smida vapen med vikingarnas metoder, och deltar gärna i historiska återskapelser av gamla strider. Han har till och med ett skandinaviskt tilltalsnamn: ”Skjold”.
I Ryssland är det annars vanligt att de som är intresserade av vikingatiden tillhör den politiska extremhögern. Men Stepan är ett undantag. Han beskriver sig själv som en anarko-kommunist, och är aktiv i miljörörelsen, har tagit hand om hemlösa djur, och motsätter sig rasism och våld.
Stepan är en väldigt stor kille, ibland kallad för ”Bärsärken”. Men folk som känner honom beskriver honom som väldigt snäll och omtänksam. ”För sina vänner är han beredd att göra vad som helst. Om någon befinner sig i en svår situation och till exempel behöver låna pengar, så ställer Stepan upp, även om det var det sista han hade”, berättar hans flickvän Sasja. Jag vet inte om bärsärkar annars är kända för att vara snälla och omtänksamma?
Dans är ett annat av Stepans intressen. Han har tävlat i boogie-woogie. När han fängslades spreds det bilder av honom på internet, där han, stor som asaguden Tor, dansade glatt med en jämförelsevis liten kvinna i randig blus. Hur går det ihop, intresset för medeltida nordiska krigare och den glada amerikanska beatnikdansen?
Men tänk er nu något ännu mer förvånande. Du är 20 år, du har flickvän, ett intressant liv och en lägenhet på avbetalning. Och så plötsligt blir du gripen. Du hotas med att förlora dina ungdomsår i ett ryskt fängelse. Istället för boogie-woogie – revelj och tapto. Istället för riddarrustningar – sy polisuniformer 16 timmar om dagen. Du riskerar att bli en bruten man. Men du får höra att du kan undslippa detta öde, ifall du bara bär falsk vittnesbörd mot andra fängslade människor som du inte känner. Jag vet inte vad vikingarna kallade det, men de kristna kallade det för frestelse.
Det mest förvånande är att denna kille, nästan fortfarande en pojke, hade modet att vägra ljuga i rätten. Att inte ange någon. Att inte samarbeta med polisen. Att vara ärlig mot sig själv och sina vänner. Jag tror att det kan anses vara ett mod värdigt en bärsärk.
För Stepan återstår skulden på lägenheten som han inte har sett på två år. Där bor en ensam katt. Hans mamma dog för ett par år sedan, och hans pappa bor i en annan stad. Det finns visserligen fortfarande en kärleksfull flickvän och kamrater som tar han om katten och hjälper till att betala av hans lägenhet, som skriver brev till honom i fängelset och skickar små presenter. Kan man se det som en belöning för hans mod? Som ett Valhall för den som offrat sig för Putins tyranni?
Efter domen har mediernas intresse för Bolotnajafångarna naturligt avtagit. Människor har inte gett upp, men ändå vant sig vid ofriheten. Nu riktas istället all uppmärksamhet på händelserna i Ukraina och risken för att mord mellan bröder och systrar ska bryta ut. Samhället är förlamat av skräck. Och på många sätt är denna rädsla en oundviklig konsekvens av att regimen har krossat de modigas motstånd. De unga som likt bärsärkar på fiendelinjen slogs mot orättvisor, cynism och förtryck, allt som vi drömde om att befria vårt land ifrån. De har satts i fängelse för att skrämma andra till tystnad. Och denna gamla metod visade sig återigen fungera.
Text: Aleksej Sachnin
Översättning: Per Leander