På söndag startar Almedalsveckan, den svenska politikens och lobbyismens egen brakfest, ett mingel- och makthavarjippo så stort och så intensivt att en kan misstänka att det tillkommit för att motbevisa tesen om Sverige som “Landet lagom”. Under åtta dagar – lika många som partier i riksdagen – ges 3384 officiella evenemang; seminiarier: paneldebatter: hearingar: förläsningar: anföranden av hundratals mer eller mindre direkt politiska organisationer. Tidningar! Spelbolag! Naprapater! Kennelklubbar! Partier!
Det är över 400 ”event” om dagen. En och samma person skulle inte kunna närvara på alla om den så hade ett jetpack. Men några ska vi vara på!
Ordfront magasin är på plats i form av mig, chefredaktör, och nu Gotlandskorrespondent Johan Berggren. Allt kommer att bloggas, här, gratis, live! Snudd på direkt!
Detta blir min första Almedalsvecka, och jag bävar inför uppdraget. Berättelserna är många i journalistkretsar om stjärnögda unga politiska reportrar som gått bort sig bland gratis lådvin, vallgravar och sluga lobbyister i Almedalen och kommit ut på andra sidan som Lars Adaktusson.
One week in Visby makes the hard man humble, för att travestera den gamla Chess-låten “One Night in Bangkok”.
Föreningen Ordfront själv har en programpunkt, alldeles i veckans början: Det är boken Reinfeldtkoden som presenteras på söndag kl 8.30 av dess författare Daniel Suhonen, Stefan Carlén och Christer Persson.
Där tar jag avstamp. Sedan tänkte jag rapportera från en (1) noga utvald, i mina ögon viktig, programpunkt per dag. Och sedan en (1) som visar en annan sida av Almedalen: lobbysidan, den knasiga sidan, detta den politiska tankens Kiviks marknad – förstås också en miniatyr över hur det ser ut för inflytande och makt i Sverige i vanliga fall. Alltså även en (1) märklig, knasig eller fånig programpunkt. Denna ambition kommer nästan helt säkert att haverera. Det är för mycket intressant. Och knasigt. Det kommer bli mer.
Men jag tänker förstås varje dag lyssna på den dagens partiledares linjetal: här målas visionen, valfläsket, idéerna – i bästa fall – och löftena upp inför höstens val. Tänkte skärskåda herrar (och damers) ordförande och språkrörs tal särskilt med hänsyn till några ämnen, som jag tillåter mig att tycka är särskilt viktiga:
1. Miljöpolitik – särskilt med hänsyn till klimatet. (En katastrof av bortom episk magnitud väntar oss. Om ett par år eller årtionden. Vad har de för tankar om det? Planer?)
2. Fattigdom och välfärd, internationellt och nationellt. (Uttaget av naturresurser, produktion och konsumtion ökar (trots/tack vare utarmning och miljö- och klimatförstörelse). Ofantliga rikedomar skapas. Varför går de inte till de fattiga? Varför går folk arbetslösa i EU och svälter i världen?
3. Romerna i Europa. Romerna har varit, och förblir (?) Europas mest utsatta och nervärderade. De är (också/därför) ett lackmuspapper på unionens och deras stater – och stater utanför den för all del – förhållning till diskriminering, jämlikhet, sociala reformer och samhällssyn. Vad tänker svenska politiska ledare i denna fråga? Säger massor om hur de tänker på s k svaga i allmänhet, och hur de vill angripa även andra orättvisor.
Och förutom den galna Almedalen, tänker jag besöka Ojnareskogen – åter aktuell, tyvärr – en lokal stridsplats där den hållbar miljöinkluderande synen på vår samtid och samhälle drabbar samman med den ohållbara, för-allt-utom-kortsiktig-ekonomisk-tillväxt-synen. Slaget här gäller om en unik urskog och viktig vattentäkt ska bli kalkbrott. Striden i stort gäller om vi ska skövla planeten till katastrof för ett par år till av stigande aktieavkastning.
Johan Berggren
Chefredaktör Ordfront magasin
Följ Johans rapportering direkt via Ordfront magasins Facebook, eller läs våra sammanställningar här på hemsidan.