I ett utkast till presentation av nätverket mot utlandsspioneri m.m. beskrev jag de ändringar av TF som trädde i kraft den 1 januari 2023 och som hade rubriken ”utlandsspioneri” som ”den allvarligaste begränsningen av vår yttrandefrihet och informationsfrihet som har gjorts sedan tryckfrihetsförordningen (TF) kom till 1949”.
Var ändringarna verkligen så allvarliga?
Formuleringen fästes på papper utan att jag hade gått igenom alla de ändringar som gjorts under de drygt 70 år som TF varit i kraft. Nu har jag gjort en sådan genomgång. På Regeringskansliets rättsdatabas kan man hitta en lista över alla ändringar som har gjorts i 1949 års TF. De är 52 stycken till antalet.
På nätet kan man följa Svensk Författningssamling (SFS) tillbaka till 1998. På Riksdagsbiblioteket (och många andra ställen) finns SFS i tryckt form sedan 1800-talet.
Vid genomgången har jag endast i förbigående noterat ändringar i 2 kapitlet TF som handlar om offentliga handlingar. Renodlat processuella föreskrifter i TF 12 kap. har som regel inte betytt särskilt mycket för yttrande- och informationsfrihetens omfattning (men undantag finns se nedan!).
Det kapitel i TF som har störst betydelse i det hänseendet är 7 kapitlet som handlar om tryckfrihetsbrott och vilka dessa är. Här återfinner man TF:s brottskatalog.
Under åren som gått kan man notera några avkriminaliseringar:
– Skymfande av Sveriges eller främmande makts flagga, hädelse samt tukt- och sedlighetssårande framställning var brott som avskaffades (SFS 1971:29).
Följande nykriminaliseringar har skett:
– barnpornografibrott (SFS 1979:936), som senare helt togs bort ur TF (SFS 2010:1355);
– hets mot folkgrupp tillfogas kriteriet ”sexuell läggning” (SFS 2002:801);
– brott mot medborgerlig frihet, olaga hot, hot mot tjänsteman och övergrepp i rättssak görs till tryckfrihetsbrott (SFS 2002:906);
– utlandsspioneri, motsv. ändring i bestämmelsen om obehörig befattning med hemlig uppgift m.m.(SFS 2022:1517).
Ändringarna i 7:4 som gjordes 2014 (SFS 2014:1370) förefaller inte utöka det straffbara området utan endast vara en anpassning till brottsbalkens ändrade sätt att beskriva spioneri m.m.
Följande förändringar i meddelarskyddet har ägt rum:
– Luckan i meddelarskyddet 7:3 för den som genom meddelande gör sig skyldig till grova brott mot rikets säkerhet gällde från början endast offentliga funktionärer och tjänstepliktiga. Den utvidgades till att gälla envar (SFS 1965:52).
– Anskaffarfrihet införs, anonymitet och efterforskningsförbud förtydligas, grov obehörig befattning med hemlig uppgift blir det lindrigaste brottet som öppnar luckan i meddelarskyddet 7:3; samtidigt görs mål mot meddelare och anskaffare till tryckfrihetsmål med möjlighet till juryprövning (SFS 1976:955), vilket innebär en betydande förstärkning av meddelarskyddet.
– Förstärkning av skyddet för meddelare mot avskedande m.m. (SFS 2010:1347)
– Möjlighet till vilandeförklaring enligt RF 2:22 st. 1 införs för de särskilda tystnadsplikter som ska kunna bryta meddelarskyddet (SFS 2010:1409).
– Utlandsspioneri och motsvarande grov obehörig befattning med hemlig uppgift införs som nya meddelarskyddsbrytande brott (SFS 2022:1517)
___________________
1998 infördes som krav för TF:s tillämplighet att skriften är avsedd att ges ut i Sverige, en ändring som skedde på begäran av Tyskland, som mottog i Sverige tryckta CD-skivor med Vit makt-musik, vilka svenska myndigheter fram till lagändringen inte ansåg sig kunna ingripa mot, eftersom den avsedda utgivningen i Tyskland ännu inte hade skett.
En genomgripande språklig omarbetning av hela texten i TF företogs genom SFS 2018:1801. Avsikten var dock att inte på någon punkt förändra det sakliga innehållet utan endast göra detta mer lättläst.
För att sammanfatta
Yttrande- och tryckfrihetens kärna kan med stort fog sägas vara rätten att kritisera överheten. Nykriminaliseringarna 2002 som gällde olaga hot, brott mot medborgerlig frihet, hot mot tjänsteman och övergrepp i rättssak handlade väsentligen om relationen medborgarna emellan. Men utlandsspioneri och framför allt det däremot svarande brottet obehörig befattning med hemlig uppgift träffar relationen mellan å ena sidan medborgarna och å andra sidan ”överheten”, den politiska makten, som vill kunna hantera Sveriges förhållanden till främmande stater och internationella organisationer utan inblandning från undersåtarna. Denna nykriminalisering är också genom sin otydlighet så lömsk att den utgör ett mäktigt vapen för att hindra oönskad informationsspridning.
Också i jämförelse med ändringen i meddelarskyddet 1965 (SFS 1965:52), som avsåg att skydda Sveriges säkerhet, framstår utlandsspioneri m.m. som ett betydligt allvarligare hinder för att kritisera överheten.
Stockholm den 23 maj 2023
Ingemar Folke